VI GUPPAR RUNT MED EN BADRING UTE I HAVET

18 april, 2018

Okej.. Här har jag gått och väntat på att Barnspecialistmottagningen i Uppsala ska höra av sig och tala om att de tagit emot en remiss från Barnspecialistmottagningen i Enköping om att vi ska flyttas och börja gå hos dom i Uppsala i stället.
Ungefär i mitten på februari var sista kontakten jag hade med Barnspec. i Enköping, då sa personen i telefonen att hon skulle skicka en remiss.
Idag på BVC träffade vi en läkare som då gick in och undersökte saken eftersom att jag nämnde att vi inte hört något på ganska lång tid nu. Då säger han att ingen remiss är skickad till Uppsala, utan den är skickad till dom i Heby. Alltså till vår egen BVC.
Och att vi ska väga och mäta henne på vår BVC som i sin tur ska rapportera vidare till Enköping. Så det är alltså Enköping som fortfarande ska ha koll och följa upp. Varför har jag då inte hört något om detta? Varför har dom inte hört av sig till oss om det är dom som ska följa upp och ha kontakt med oss? Sista kontakt var som sagt i februari gällande en flytt.
Det känns så jäkla frustrerande! Som att jag bara gått och trampat omkring helt i onödan, slösat tid.
Vi var ju och gjorde svettestet och den läkaren frågade vad planen var. Jag hade ingen aning. Varför har inte de som är ansvariga för oss i Enköping, efter svettestet till exempel, hört av sig och frågat hur det gått och försökt göra upp en ny plan?
Jag menar, det är ju inte som att Barnspec. i Enköping inte vet att vi gjort detta.
Nej jag blir så less bara. Jag passade även på att fråga läkaren här på vår vårdcentral vart jag kan vända mig om jag ej är nöjd med beslutet från öron näsa hals mottagningen på akademiska att släppa oss trots att indragningarna är kvar. Svaret var Barnspecialisten i Enköping. Tror ni det går att få tag på dom?
Ska skicka genom via ”mina vårdkontakter” på 1177 nu och hoppas på framgång…
Jag känner mig så frustrerad och arg! Varför låter de ett så litet barn bara ligga och guppa med en liten badring mitt ute i havet?! (Ni fattar bilden)
Det känns som att ingen vill ta i oss på grund av att ingen vet vad det är som orsakar detta. Som att ingen vill ta på sig ansvaret. Som att ingen har ballar (eller blygdläppar) nog att säga ”Jag är ledsen, men vi vet faktiskt inte vad som är felet just nu, vi vet inte vad vi ska göra faktiskt” och istället blir vi runt skickade, nekade remisser och vi blir fast där ute med den lilla badringen ute i havet.

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

sju − 1 =