Browsing Tag

Intervju

Intervju – ”En diagnos är inte det värsta som kan hända”

3 april, 2016

Den andra april varje år är det Världs autism dagen, som instiftades av FN för att öka kunskapen om autism. Därför har jag valt att göra en intervju med Louise Herzberg som är mamma till två fina barn var på hennes äldsta son Sam, 4 år, har fått diagnosen autism. Mer fakta om autism finner du längre ner under intervjun.

Louise berättar att sonen Sam, 4 år,  var som vilken bebis som helst, han följde sin utvecklingskurva normalt och var nyfiken på allt. Inget var annorlunda från första början. Men strax innan Sam var ett år började hon misstänka att något inte var som det skulle.
– Min sambo kände det väldigt tidigt, han jobbar dessutom en del med autistiska barn så han såg stereotypa beteenden som kännetecknar autism. Jag minns inte exakt, men det var innan han fyllt ett år som vi började misstänka att det var något, vi kunde ropa hans namn utan att han ens tittade upp. Först kollade vi upp hans hörsel för att utesluta att han inte hörde oss. Men hans hörsel visade sig vara jättebra.

Hur utvecklades er misstanke efter det?
– Jag blev mer och mer medveten ju mer jag läste på. Det var nog magkänslan vi gick på hela tiden. Jag minns speciellt en gång när jag träffade en flicka som var jämnårig med Sam. Hon kom fram med sina leksaker och ville att jag skulle leka med henne, och jag tänkte att så här har Sam aldrig gjort.
Efter det var det så många olika småbitar som föll på plats:
Ögonkontakten var bristfällig och det är fortfarande svårt för honom. Ibland när han såg mig i ögonen fick jag känslan av att han bara kollade på mina ögon och inte i.
Han lyssnade inte på sitt namn.
Leken. Han började rada upp sina leksaker istället för att leka med dom. Stod hellre och öppnade dörrar och skåpluckor istället för att leka med de andra barnen på förskolan, han var som i en egen liten bubbla hela tiden.
Han utvecklade inte sitt språk i samma takt som jämnåriga heller, det mesta han sa var upprepning av vad andra sagt.
Hur menar du kring språket?
– När han var runt 2 år kunde han räkna till 20 på både svenska och engelska, han kunde alla färger och former på båda språken och även alfabetet var han duktig på, men han kunde inte föra en enkel dialog.

Louise och Sam

När tog ni beslutet om att göra en utredning?
– Vi började prata med BVC om våra misstankar när han var runt ett år men eftersom han var så liten ville dom avvakta för att se.
Se vadå?
– Hur Sam skulle utvecklas. Vi har fått höra så många gånger att barn utvecklas i olika takt!
Vi fick träffa psykolog och läkare på BVC innan dom skickade remiss till barnneuropsykiatri där själva utredningen gjordes. Utredningen startade när han var runt 2,5 år.

Hur gick utredningen till?
– Utredningen gick egentligen ganska snabbt, bara att alla möten var utspridda över två månader ungefär. Vi fick träffa läkare både med och utan Sam, dels för att berätta om våra misstankar och svara på frågor och dels för att göra vanlig hälsoundersökning på honom. Sam fick träffa specialpedagog för att se hur han lekte med olika föremål och han fick träffa en logoped som lyssnade på hans tal. En psykolog träffade vi också.
Alla dessa olika enheter lade samman sina resultat av sina tester för att fastställa diagnosen, det var aldrig någon tvekan. Sam hade inte fyllt 3 år ännu när han fick diagnosen.

Sam

Hur kändes det att få era misstankar bekräftade?
– Vi hade väntat oss att Sam skulle få diagnosen, men ändå kom det som en smäll när läkaren och psykologen bekräftade våra misstankar. Det är jobbigt att få ett sånt besked, alla svårigheter sköljer över en liksom. Men eftersom vi inte vet hur framtiden kommer se ut försöker vi leva i nuet så mycket det går.

Förändrades livet efter utredningen på något sätt?
– Det som förbättras i och med att diagnosen hamnar på papper är att man får hjälp med olika stödinsatser. Exempelvis habiliteringen som vi åker till varannan vecka för att träna sociala lekar och annat. Det är så mycket lättare att få hjälp bara för att det finns på ett papper att han har autism. Även förskolan kan sätta in extra resurs om det behövs.
Snart fyller Sam 4 år och det har hänt väldigt mycket, både i tal och förståelse. Han utvecklas framåt i en väldig fart just nu!

Eftersom att autism är en neuropsykiatrisk diagnos så går det inte att se på Sam att han har diagnosen. Får ni några reaktioner när ni berättar för folk om hans autism?
– De flesta reagerar som att dom inte hade kunnat tro det, många tror att autism = rainman, en överbegåvad eller okontaktbar känslolös människa. Det är därför jag önskar att folk visste mer om autism och npf-diagnoser. Många barn kämpar med sitt inre utan någon som helst förståelse från omgivningen, för de ser ju inte annorlunda ut på utsidan.

Det bästa tipset jag har till andra föräldrar som misstänker att barnet är annorlunda, är att lita på magkänslan. Prata med BVC och kräv en utredning om det behövs. En diagnos är inte det värsta som kan hända, det öppnar bara fler dörrar för att barnet ska kunna få rätt hjälp i tid. Alla barn är unika på sitt sätt, autism är bara lite extra unikt.

Sam och hans lillasyster

—————————————–
Vad är autism?
Autism är en så kallad neuropsykiatrisk diagnos, det vill säga att det inte syns på personen på utsidan att denne har en funktionsnedsättning. Autism är ofta medfött eller så får en det i tidig ålder, symtomen visar sig oftast före tre års ålder.
Vad som kan vara orsakerna till autism är man inte riktigt helt säker på än men troligen är funktionsnedsättningen delvis ärftlig. Vanligast är att få diagnosen som barn, men ibland kan även vuxna genomgå en utredning och få diagnosen.
Människor med autism har oftast svårt att förstå vad andra gör och varför de gör som de gör.
Autism är en funktionsnedsättning som personer har hela livet.

Viktigt att veta är också att autism är ett ord som sammanfattar ett väldigt brett spektrum av många olika liknande diagnoser. En del personer har svår autism kombinerat med utvecklingsstörning eller andra funktionshinder, en del har vad som förr kallades Asperger. Ingen människa är identisk med en annan oavsett om man har en diagnos eller ej, därför är det viktigt att veta att alla som har autism beter sig inte heller identiskt med varandra, man kan ha samma sorts problem men hantera dem på olika sätt. Många människor med autism behöver stöd hela livet och några kan klara sig utan stöd.
Mer info hittar du på www.autism.se

Intervju med Isabel Adrian – ”Bakom garderoben har jag ett hemligt rum”

10 september, 2015

Här är tredje och sista delen av intervjun med Isabel Adrian. För att läsa del ett och två är det bara att gå in under kategorin Intervjuer så ligger de direkt under denna!
I denna del handlar det om vardagslivet och några av era läsarfrågor!

———————-

Du är en mamma, en entreprenör, en känd TV personlighet och författare till boken Sex, droger & en Dj. Du driver också ett produktionsbolag i Los Angeles. Och du är gift med Steve Angello som är känd från Swedish Housemafia, så jag gissar att det blir en hel del resor bland annat. Hur kombinerar du allt detta med mammalivet?
-Jag får hjälp att hämta barnen ibland. Jag har gjort livet lättare för mig själv. Jag kan jobba mycket hemifrån och mina barn älskar att stå framför kameran så oftast funkar det bra att kombinera karriär med mammalivet. Men det är pussel som gäller, hela tiden. Men jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.
Många tycker att de inte hinner med något annat i vardagen än att diska, städa, laga mat, plocka efter barnen och så vidare. Hur får du tid över?
– Ja alltså det är ju alltid någon som skriker över något. Och det är då jag går in och gömmer mig i garderoben. Det är sant. Eller bakom garderoben har jag ett hemligt rum där jag kan gå in när jag är ledsen, så långt kan det gå ibland. Men om jag släpper allt det, så att ha allt det som jag har, jag är typ den lyckligaste människan i världen. Jag kan inte förstå att jag har fått allt detta. Jag är glad och tacksam över detta, men det är klart, det är jäkligt bra att ha den där garderoben ibland alltså och gömma sig i. Sen så har jag ju städerska, det hjälper ju med disken ibland, tre gånger i veckan i faktiskt. Det borde alla ha! Det kan hjälpa en hel del. Sen har jag fantastiska personer som jobbar med mig som alltid hjälper till med allt.

Hur ser en typisk vardag ut hos er? Kokar ni också makaroner och steker falukorv?
– Jag önskar att vi kunde steka falukorv, för det finns ingen i USA. Men vi kokar makaroner och vi ser på tv och badar i poolen och torkar snor och bajs och gör jätte konstiga saker, typ leker my little ponny, och dansar och så. Vi är som vilken vanlig familj som helst. Stundvis i alla fall.
Sen kan det vara helt galet och det står 15 filmteam där och alla skriker och det är kaos liksom. Men det är en del av livet, det är min vardag och jag tycker den är jätte kul!

LÄSARFRÅGOR
Hur stor är skillnaden att vara förälder i ett annat land i och med kulturkrockar etc. och speciellt när man har media på sig? Jag hade blivit supernervös, haha. Jag menar om ni bor i Los Angeles nu och sen åker hem till vanliga svensson mormor på jul, det måste ju vara super udda?
– Det är inte så mycket. Det är mest skolgången som är väldigt svår för det är så invecklat. Man ska donera och hitta rätt skola som är en väldigt svår och dyr process. Annars tycker jag att det är ganska så likadant faktiskt!

Du är ju en offentlig person, upplever du att människor missuppfattar din personlighet genom TV rutan, eller är du den personen som vi får se?
– Det är ju klart att jag är den personen jag är på TVn, för det är ju jag. MEN om jag filmar dig i hundra timmar i streck och sen klipper jag ut de bästa sakerna som du har sagt. Då kanske du är en helt annan människa. Men på Hollywoodfruar kan jag säga att jag är nästan som jag är. Jag är lite sarkastisk vilket inte folk förstår ibland för att de klipper innan jag säger ”jag bara skoja” Men ja, i svensk tv skulle jag säga att jag är mig själv än så länge. I USA på tv så har jag spelat en roll. En potpurri med de bästa och konstigaste bitarna av mig kanske.

Vad är ditt bästa skönhetstips?
– Ta bröstmjölk som ansiktskräm. Haha nä jag skojade bara för jag vet inte, men jag har hört att det ska vara bra! Men jag skulle säga drick mycket vatten, sov många timmar, drick ingen alkohol och rök inget. Men jag kan säga att jag gör bara hälften av dom sakerna. Sminka alltid av dig eller ha helst inget smink alls på dig för man är oftast snygg ändå! Att ha sin hy ren, insmord och skydda sig är det enda man behöver egentligen. Lite mascara kanske.

Vad tyckte du om Gunilla?
– Jag tycker inget om Gunilla. För hon är bara Gunilla. Hon lever i sin egen värld och hon är tyvärr okontaktbar tror jag numera. Så hon lever på sin egen planet och hon får gärna leva kvar där för mig.
Nä men hon är lite konstigt, lite speciell. Men hon är inte dum.

isabel-adrian-013-1024x681

Isabel Adrian – ”Jag hoppade skrikandes in i en taxi att de ska köra mig till sjukhuset”

4 september, 2015

Här kommer fortsättningen på intervjun med Isabel Adrian, del två av tre. I första delen handlade det om hur hon och maken Steve Angello träffades. I denna del handlar det om graviditet och förlossning. Och i tredje och sista delen handlar det om hur vardagen ser ut, familjelivet och några läsarfrågor!
HÄR hittar du del ett om du vill läsa igen.
————–
Nu har ni två barn, vissa behöver bara titta på en snopp så blir de gravida medan andra kämpar i flera år. Hur var det för er?
– En gång av varje skulle jag säga. Första gånger var det ganska svårt och vi fick kämpa ganska länge. Jag tror att det var mycket på grund av pressen som gjorde det.
Att en sätter psykiska spärrar för sig själv eller hur menar du då?
– Vi reste väldigt mycket och jag kände det på mig, att det funkar inte. Pressen på och från dig själv, från samhället, från människorna, ja det är så mycket runt omkring. Sen tror jag att någon, inte någon där uppe, för det tror jag inte på. Men jag tror att det finns omständigheter som gör att nu är det meningen att det ska hända.
Och andra gången sa det bara plopp så var jag gravid med nummer två. Jag var helt chockad och förstod inte hur detta kunde hända, vi försökte vara lite försiktiga och jag trodde att vi bara skulle få ett barn eftersom det var svårt att bli gravid första gången.
Men vill man absolut ha barn så är jag verkligen för IVF, att ge det lite hjälp på traven. Men funkar det inte då så ja, då är det kanske inte meningen. Det finns väldigt många barn i världen som behöver en förälder också, så det känns som det finns en anledning till allt.

Hur var dina graviditeter?
– Jag gick upp mycket i vikt båda gångerna. Efter första barnet så vart det en massa skriverier om att jag hade fått anorexia och så vidare bara för att jag gick ner i vikt så snabbt.
Med andra barnet vart jag sängliggandes på grund av att livmodertappen började påverkas så då var det ju bara att ligga i sängen och möla i sig en massa. Jag hade för mycket fostervatten och graviddiabetes så ja, det var en jobbig graviditet andra gången. Jag fick äta mediciner mot sammandragningar och ta sprutor som skulle utveckla lungorna snabbare eftersom det var en stor risk för att det skulle bli en prematur bebis. Så fort jag skulle sluta med medicinen, vilket var i vecka 36+6 så gick jag till frisören. Och pang, då kom hon!
Oj! Okej, så efter graviditeten kommer vi fram till slutet på den gröna milen, förlossningen och det här måste du ju utveckla, hann du ifrån frisören?!
– Det var knappt att jag hann in på sjukhuset ska jag säga, det var inte många minuter som jag var där inne.
Hur var det då, hur kändes det för dig?
– Fruktansvärt och vidrigt med andra barnet. Herregud alltså, jag höll på att ha sönder sjukhussängen av smärta, så det var inget kul alls!
I jämförelse med första barnet som förlossningen var planerad, då fick jag komma in och ligga där. Det var lugnt och trevligt, lite epidural och det var bara att ploppa ut ungen, det var inga problem, det var härligt till och med, eller okej, inte härligt kanske. Men i jämförelse med att hoppa skrikandes in i en taxi att de ska köra mig till sjukhuset och jag var helt förstörd så var min första förlossning härlig i jämförelse.

Hur ser du på det här med smärtlindring och att en ska vänta hemma så länge som möjligt innan en åker in till förlossningen?
-Det är fullkomligt galet. Jag använde epidural. I USA så kan du få det direkt när du kommer in om du vill. Du kan komma dit en vecka innan om du vill, du kan planera det och det gjorde jag med första barnet. Det var som att ta en liten semester där. Jag var också rädd för att föda barn innan så på sjukhuset planerade vi allting, att jag fick komma in innan så det var rena barnleken. Så det var därför jag valde att föda barn i USA. Men det kommer ju också såhär; Vill du ha en epidural? Okej, vart är kontokortet?
Har du sagt några roliga saker eller gjort något galet under någon av dina förlossningar?
– Steve sa att jag var helt tyst, jag sa inte ljud, jag skrek ingenting. Och det är väl kanske ganska konstigt att vara det. Jag ville ju döda någon ungefär, men jag var tyst.

11696500_10152788300576534_1897161406_n























Hur var första tiden hemma med första barnet? Hur var den omställningen?
– Vidrigt. Jag var livrädd hela tiden, jag förstod ingenting och jag hade inte ens hållt i ett barn innan jag fick henne. Men man lärde ju sig snabbt, men det var svårt. Det var en helt ny värld! Jag hade ingen familj där och hon hade kolik också. Jag grät, hon grät, jag grät, hon grät, vi grät, vi sov inte, vi grät, vi sov inte, vi grät och vi grät. Men sen så blev det bättre.
Sen då, med tillökning. Hur var omställningen från ett till två barn?
– Den var lika jobbig den tycker jag. Den där personen som säger att ”två, tre eller fyra barn spelar ingen roll” Jo det gör det visst det tycker jag i alla fall! Speciellt om du reser runt hela jorden!
1 säte, två säte, tre säte eller 4 barnvagnar, det är ganska stor skillnad för mig. Men det är ju väldigt roligt att de har varandra! Det är fantastiskt att se när de börjar leka tillsammans. Det är de bästa som finns, jag börjar nästan gråta av lycka när jag ser det! Men jag tycker att det var en omställning till två barn också.
Vilken omställning var störst då? Att gå från 0-1 barn eller 1-2 barn?
– Till två! För det hade vi inte planerat och vi hade redan fixat allting för hur vi levde just då. Nu behövde vi köpa nytt hus, dubbla grejer av vissa prylar, börja om från början igen.. Jag skulle precis börja ta mitt helikopter licens men nej, vi tar ett barn till, haha. Såklart var det jätteroligt att vi skulle få en till, men det vart en himla stor omställning för mig eftersom jag bara hade räknat med att vi skulle få ett barn på grund av hur svårt vi hade att bli gravida.
Skulle du vilja ha fler barn?
– Ja jag skulle nog vilja ha fler barn, men jag har ingen lust att gå igenom allt det där som vi har pratat om nu, säger Isabel Adrian efter en stunds tystnad och ler.
-Jo men jag skulle vilja ha en pojke! Vi har två flickor nu, så det skulle vara roligt med en pojke! Men vi får se. Händer det så händer det. Men jag skulle inte vilja vänta för länge för då är det ingen idé, jag vill inte vara den där jättegamla morsan som kommer med spretat sprayat hår och bara ”när jag var ung vetty” och så tänker ungarna bara åh herregud mamma gå här ifrån. Nej, i så fall så får det hända snart! Och sen får det vara nog säger Isabel och skrattar.

Intervju med Isabel Adrian – ”Jag pusslar hellre 5000 bitar pussel än att gå på date”

25 augusti, 2015

Jag och Anne åkte och träffade Isabell Adrian i Stockholm för en intervju när hon var här. Intervjun har jag delat upp och här nedan kommer första delen, om hur hennes och nuvarande maken Steve Angello´s första date var!
———-

Du är gift med Steve Angello som är känd som en av medlemarna i Swedish Housemaffia, hur träffades ni? Var det kärlek vid första ögonkastet.
– Haha fråga honom den frågan så får du ett svar ungefär såhär ”näe jag kommer inte ihåg” haha!
Nä, det var väl kanske inte kärlek vid första ögonkastet men vi träffades i Stockholm på en invigning och han spelade på den festen. Och han spelade där för att hans kompis Sebastian Ingrosso´s farbror hade något med denna invigningen att göra. Jag hade ingen aning om vem Steve var. Men min vännina som är sångerska och precis hade släppt en singel visste vem han var och hon ba ”oooh my god, där är Steve och han är så himla bra musikproducent och jag önskar att han kunde remixa min låt” och bla bla bla. Och då var det bara; ja men herregud, ge mig din låt så går vi fram liksom. Jag är väldigt sådär öppen, jag bryr mig inte. Men så hände någonting, så jag gick aldrig fram vid det tillfället. Men sen spelades en väldigt bra låt, jag har ett väldigt stort musikintresse, och då gick jag fram till Steve och frågade vem det var som hade skrivit den där låten som spelades just nu, för den var så himla bra och jag hade aldrig hört den förut. Han svarade att det var han, haha! Så jag vet inte om det var kärlek vid första ögonkastet kanske.. Jaha, kul för dig, men vad heter låten då? Sen var det i princip; Ja men gå och hämta papper och penna då så kan jag skriva ner det. Och då tyckte jag att han var en stor idiot.
Så då sa jag hej och tack för mig. Men sen tog det några minuter så kom en lapp smygandes på dansgolvet med hans telefonnummer på.
Haha spännande! Hur utvecklade det sig därifrån den stunden som du fick lappen med telefonnummret på?
– Jag var involverad med en annan person som var på turné. Så under tre månaders tid hade jag och Steve telefonkontakt, men som vänner. Och många tror inte det, men det var verkligen bara en kompisrelation. Men såklart så insåg jag väl ganska snabbt att jag var intresserad av honom. Sen kom han hem och så gick vi på en date. Sen släppte vi inte taget kan man väl säga.
Nu måste du berätta mer! Vad gjorde ni på er första date?
– Vi åt lunch i Marbeia, det låter jätte konstigt, men våran riktiga första date var en lunch. Vi träffades på den där festen och så var jag på semester i marbeia och han spelade så då bjöd han mig på lunch, så jag åkte och träffade honom.
Hur var det då, att gå på date?
– Det var jätte hemskt och pinsamt och jätte jobbigt. Usch. Jag tycker att det är fruktansvärt pinsamt att göra sådana saker. Och han tyckte att det var minst lika obekvämt också! Men sen när vi började prata med varandra så förändrades allt och det var som att vi alltid hade känt varandra!
Så det var innan det var jobbigt?
– Ja gud alltså.. usch. Jag är en sådan person som inte dejtar. Jag har aldrig dejtat någon. Alltså det går inte, jag avviker kan jag säga, med en gång.
Haha men vad är det för nått som är så hemskt?
– Det här med att gå på bio eller gå ut och äta middag med någon som man inte känner, varför då? Sitta där och bara ”hej, vad vill du ha och dricka?” Ja nej, usch. Det är det mest hemska man kan göra tycker jag! Jag har aldrig gjort det för jag har inte haft många förhållanden men jag har haft långa förhållanden. Så jag har aldrig dejtat. Jag får panik bara att prata om det, haha!
Vissa tycker om det och vissa tycker inte om det. Jag tycker inte om det. Jag pusslar hellre 5000 bitar pussel än att gå på date. *
————–
Andra delen av intervjun kommer handla om föräldraskap och förlossningar!
Foto; Anne von Porat

isabel adrian

Vid sidan av en förlossningsdepression – Ur en pappas perspektiv

20 juli, 2015

Det skrivs oftast om kvinnan och ur kvinnans perspektiv när det gäller förlossningsdepression.
Men visste du att det faktiskt finns pappor som också kan få en förlossningsdepression? Det visste inte jag förs jag började gräva runt i ämnet lite. Jag har pratat med Mike, om hur det är att vara vid sidan av en förlossningsdepression, för det kan då inte vara en dans på rosor.
Det första tecknet för honom var att Mike märkte att hans fru var väldigt ledsen och grät mycket.
-Hon var så nere och grät mycket, verkade inte så glad som jag trodde hon skulle vara. Hon fick tvångstankar och ångest.
Hur tog ni er igenom förlossningsdepressionen?
-Vi fick bra hjälp av barnmorskan på BVC. Min fru fick även bra hjälp genom en mammagrupp hon var med i. Sist men inte minst så fick vi bra med stöd från våra föräldrar.
Men hur var det för dig, som partner och pappa?
-Ja det var tufft även för mig eftersom att jag var pappa för första gången, man vet ju inte riktigt vad man ska göra alltid som nybliven pappa känner jag. Plötsligt skulle jag vara pappaledig från jobbet för att sköta om min son, vilket jag gärna gjorde, ta det inte på fel sätt. Jag gjorde det mesta gällande allt det första året. Jag stöttade min fru så gott jag kunde, gick på möten med olika instanser, tog hand om våran son så min fru fick vila så mycket som möjligt.
Hur var det då, det här första året, kan du beskriva lite mer?
-Jag tänkte inte så mycket. Jag bara gjorde jag skulle och tog en timme i taget helt enkelt, det gick inte att göra så mycket mer. Många timmar gick jag med min son för att han skulle somna. Men allt var inte dåligt för jag och min son fick bra kontakt med varandra tycker jag, säger Mike.
-Att se min fru må så dåligt och inte vara glad var riktigt tufft. Och jag kände en stor oro. För mig som partner och pappa var det jobbigt och ensamt. Jag letade efter en pappagrupp men lyckades inte hitta någon alls. Men både jag och min fru kom starkare ur förlossningsdepressionen. Nu har vi dessutom ett barn till, en lite grabb.
Jag tycker så synd om min fru som gick igenom detta. Jag tycker synd om alla som drabbas. Kraven på mammor och pappor måste sänkas, jag tror mörkertalet är större avslutar Mike.

DSC00378

Vem träffade jag medan bloggen var på spa retreatment?

28 juni, 2015

Medan bloggen var på sin spa retreatment hos Rawdesigns så fortsatte liksom livet rulla på ändå.
Det var så sjukt skumt. Jag trampade runt som att jag hade glömt något men inte riktigt kunde komma på vad det kunde vara.. Jag fick också hela tiden impulsen att jag måste sätta mig vid datorn och fixa till bloggen. Men icke, det gick ju inte, bloggen var ju på hälsoresa. Så jag hann se på serier på kvällarna i stället, haha!
Älskar Gossip girl. Jag är inne på sista säsongen nu.
Hur som helt. Förutom att glo på serier och pilla mig i naveln så var jag iväg till Stockholm och träffade Isabel Adrian tillsammans med Annehotellet Ett hem.
Detta hotell måste vara top secret ungefär. För alla vi frågade efter vägen hade aldrig hört talas om hotellet. Ett tag började jag fundera på om det var jag som sa fel namn, för ingen visste vad jag pratade om!
Men tillslut så hittade vi rätt, tack google maps för det.

11696500_10152788300576534_1897161406_n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Isabel Adrian, Ines och jag på hotellet Ett hem

Isabel Adrian har bland annat medverkat i Svenska Hollywoodfruar, skrivit boken Sex, droger & DJ, driver en fotostudio i LA och är gift med Steve Angelo som var en av tre DJ´s i Swedish house mafia.

Mitt samtal med Isabel handlade om föräldraskap, graviditet och förlossning. Himla härlig tjej, definitivt någon i min smak. Men jag hoppas bara att jag får publicera intervjun nu också! Hon hade en annan intervju inbokad senare samma dag med tidningen Mama. Så mitt samtal kanske inkräktade på Mama´s kommande intervju och därför skulle jag kanske inte få publicera.
Men i ärlighetens namn så tvekar jag starkt till att de kan få göra så.