Browsing Tag

apa

Nr 08 – Ett annat ögonblick

16 april, 2014

Nr 08 – Ett annat ögonblick

Haha det absolut första jag kom att tänka på var när vi var i Spanien för första gången, det var med mamma, hennes sambo och några kompisar till dom. Jag minns inte hur gammal jag var, 11 skulle jag gissa på. Vi bodde i södra Spanien via Fuerte Hoteles.
Hur som helst så var vi på stranden och jag får syn på en apa som sitter fastkedjad utanför något kiosk-ruckel-liknande hus. Jag älskar apor och vart överlycklig.
Det var en spansk man där som började babbla och jag fattade ingenting. Apan betedde sig som att det brann i arslet på den och drog i mig, hängde i mina armar, klättra på mig, slogs och hade sig, haha! Jag tyckte ju att det var kul men minns att jag var lite rädd för den hispiga apan. Men jag vågade inte säga något till gubben.
Hur som helst så slutade det med att apjäveln använder mina armar som lianer och slingar sig runt min kropp upp på ryggen och BITER MIG I NACKEN! Hahah. Så här i efterhand tycker jag att det är så jäkla kul, jag kan inte sluta skratta!
Men just där och då tyckte jag inte alls att det var roligt.

Som taget ur en skräckfilm

24 februari, 2013

Idag hände något, det kändes som att det var som taget ur en skräckfilm.
När jag o Alfons gick från min kompis idag för att ta en promenad innan det var dags att ta bussen hem, fick han ha sin älskade apa i vagnen. (Vilket han annars inte får)
Efter att ha gått en bra bit så tittar jag ner, och det var som att allting stannade in o som att det vart en tunnel som man sugs in i (som i film ni vet)
APA JÄVELN VAR BORTA!!! Hörde skräckfilms musik i mitt huvud..
Jag fick typ världens adrenalinkick  o började nästan gråta, fan fan fan fan fan, apan är boooorta!!! ( Tror jag älskar den mer än alfons 😉 )
Halvt rev ur alfons ur vagnen för o kolla så den inte bara krupit undan o gömt sig. Nope. Nix. Borta.
Var tvungen att smsa sambon om min panikattack att apan var borta och helt ensam ute på gatan någonstans!!
Men inte så mycket tid kvar så började jag gå samma väg tillbaka o satte på hök blicken o detektiv näsan. Höll på att bryta ihop flera gånger ju närmre startpunkten jag kom.
Och sen!! Nästan allra längst bort, precis vid startpunkten såg jag en välbekant brun hög på marken!
Då var det ytterligare ett film momen (när två kärlekspar springer emot varandra o kastar sig i armarna på varandra)
ÅÅÅÅÅÅÅH AAAAPAAAN! Jag kramade apan. Yepp. Mitt på ljusa dagen. Mitt ute på gatan.
När jag visade Alfons apan sken han upp som en liten sol. Den lilla busen. Han hade ju inte ens fattat att apan va borta. The precious apa.
Alfons ska aldrig få ha apan i vagnen igen. Icke. Tänker inte utsätta mig för detta igen. Haha.