SPIDER-MAN HOMECOMING – EN RECENSION

12 juli, 2017

Minuterna innan pressvisningen av Spider-man Homecoming på Mall of Scandinavia som TastePR & UIP bjöd in till

När jag fick reda på att vi skulle få gå och se en pressvisning av Spider-Man Homecoming så kan vårat förhållande liknas vid en hund som ska gå på sin morgonpromenad och sin matte. Jag är då den överpeppade hunden och Emelie den där lite småhurtiga tjejen som gillar att promenera men inte alls lika mycket som hunden. Och precis som hunden så skäller jag ut Spider-Man fakta som ”matte” låtsas förstå och bry sig om.
De personer som känner mig vet att jag älskar superhjälte filmer och har varit ett stort fan av Marvels serier sedan låg ålder. Även om jag inte läser serier längre (om jag inte hittar några av mina gamla hos morsan förstås) så är jag intresserad av dom.
Spider-Man har ju varit en av favoriterna. På film har Spider-Man både blivit lyckad (Spiderman 1 & 2 med Toby Maguire och första re-booten med Andrew Garfield tycker jag ändå var ok) och floppat totalt (fruktansvärda spiderman 3, som jag verkligen ville gilla och re-boot 2an som var ointressant)

 

Denna gång var förhoppningarna höga. Skulle marvel lyckas? De har ju haft en hel hög superhjälte filmer som har varit mycket bra. Kort och gott. Ja, dom lyckas och dom gör det bra. De gör sin egen Spider-Man och en film fri från en ”origin story” och faktiskt sin egen på många sätt.
– Aunt May är inte en gammal tant utan en snygg medelålders kvinna.
– Inga av hans high-school vänner är de kända karaktärerna som vi brukar se, jag tänker på Mary Jane och Harry Osborne. Istället är han bästa vän Ned med som här blir hans roliga följeslagare.
Det här är en Spider-Man reboot som blir helt rätt. En tonåring med tonårsproblem. Som är awkward och inte vet riktigt hur han ska bete sig. Detta är en high-school film paketerat i en spindelmannen dräkt och den dräkten får symbolisera action och komedi.
Michael Keaton passar ju såklart suveränt som skurk. The vulture, som hans alias är i serien (vet inte om de kallade honom det i filmen, kanske ”that vulture guy” eller nått bara) var aldrig någon skurk jag trodde skulle dyka upp i en film. I serien är han en gubbe i grön dräkt med vingar. De var inte heller någon jag hade velat se på film. Men det visar sig vara ett mycket bra val. Såklart så har de en ny spinn på karaktären så att han ska passa in i Marvels film universum.

Nya versionen av The Vulture

 

 

The Vulture i serietidningarna

Denna film är nog den superhjältefilm som är lättast att relatera till. Att för den ena stunden vara populär till den andra att känna sig utanför. Att försöka vara så normal man kan inför den person du är intresserad av men istället bara verkar mer konstig. Att ta beslut som kanske inte är helt genomtänkta. Att försöka klura ut sin plats här i världen helt enkelt. Det ska såklart bli spännande att se om Spider-Man dyker upp i fler filmer. Det beror helt på hur generösa Sony (som äger figuren) kommer vara framöver. Men Spider-Man är enligt mig, absolut en hjälte man vill se utvecklas på vita duken, Marvel brukar alltid ha några scener under och efter eftertexterna och om du, precis som jag måste sitta ända till slutet för att se om något kul kommer. Räkna med en trollning denna gång. Men det var rätt roligt ändå. Om jag ska sätta betyg så blir det väl en 4 av 5. Skulle gärna sett ännu mer action men är inte alls besviken. Nästa Marvel rulle att se fram emot blir Thor: Ragnarok som har premiär den tredje november. Då får vi se Hulken och Thor fightas mot och förmodligen med varandra.

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

ett × tre =