Pappan har ordet

PAPPAN HAR ORDET – VI LÄMNAR DET ÅT PROFFSEN

Jag har alltid tyckt om barn. Gillar att leka och busa. Jag är en clown i själen. I gymnasiet gick jag barn och fritid. Kanske inte så mycket för att det var det jag ville mest, utan mina betyg räckte inte så långt. Det var trevligt. Vi lekte lekar och skolkade. Sånt som alla gymnasieelever gör. När det väl var dags att börja praktisera så insåg jag en sak. Jag kommer säker måsta torka skit. Jag kom just på att det var något jag inte hade räknat med. Jag kan leka men inte torka skit och jag vill INTE torka skit. Jag bet ihop och bad till högre makter att jag skulle slippa det och någon verkade höra mina böner. Jag klarade mig en hel månad utan att hjälpa någon på toa. Det var väl delvis skicklighet. När man såg någon unge se skitnödig ut så fick man helt enkelt hålla ögonen på den och se till så att det fans andra ”fröknar” närmare till hands.
Efter praktiken hörde jag andras skräckhistorier från dagis.
Som bajs fest i kuddrummet. Det var några ungar som lekte Tarzan i kuddrummet och de klädde av sig kläderna. Så helt naturligt var det någon som bajsade på golvet. Vilket inte är helt bra i kombination med lekande barn och kuddar. En annan hade blivit nerspydd när en unge ätit för mycket tomtegröt på kort tid. Jag insåg att jag var lyckligt lottad och förstod att jag nog inte skulle jobba på dagis. Jag har för lättretlig kräkreflex för det. Det här var ju typ 15 år sen så mycket har ju ändrats. Eftersom jag har egna barn så har jag jobbat bort den starka kräkreflexen. Jag klarar bajs i stora mängder, även när det sitter i ryggen och genom kläder.

Spya klarar jag inte lika bra. Får väldigt lätt panik av barn som kräks. Skulle jag klara av att jobba på förskola idag? Nej jag tror inte det, kanske en månad. Men det har inte så mycket med bajs att göra längre utan att jag är äldre och skulle nog flippa av alla hyperaktiva barn. Sen är jag dålig på att säga till på skarpen och då blir det snabbt som att jobba på ett fängelse. Barn märker av att de kan utnyttja dig och bryter sakta ner dig. Sen sitter du där, begravd i kuddar medas 10 barn hoppar på din mörbultade kropp. Nä fy. Vi lämnar det åt proffsen. Det är synd att förskolepersonal inte får all cred de förtjänar, de får ju samhället att gå runt. De håller våra ungar i shack och lär dom lite grejer medans föräldrarna försöker tjäna pengar till hyran. Sen har de typ en av de sämsta avlönade jobben, vilket är sjukt. Skola och sjukvård borde ju vara typ de bäst betalda jobben. Men de är ju också en av de få yrkena som lär vara kvar när alla andra jobb blir ersatta av robotar.
Till och med politiker skulle ju göra ett bättre jobb om de var robotar. Men det är en annan debatt.

By |januari 1st, 2017|Categories: Pappan har ordet|0 Comments

Pappan har ordet – När kommer föräldralåset?

Barnlås på mobilen är väl bra. Men när kommer vuxenlåset?
Det bakvända föräldralåset som håller mamma och pappa borta från sina pipande och pockande mobiler. Om man tänker efter så är vi jävligt ohövliga mot våra barn. Vi signalerar att våra mobiler är mer viktiga än dom och vi visar det också genom att plocka upp dom så fort de låter och barnet får berätta eller leka medans föräldern tittar bort i sin apparat. Det bakvända föräldralåset kanske är en bra idé. Barnet kan koden och när den tycker att du skött dig som förälder, lekt och målat och byggt en legoborg, då kanske barnet låter dig kolla mobilen en stund.
Jag är helt säker på att några föräldrar verkligen skulle behöva det. Jag själv är ett gränsfall. Har börjat tänka på att inte plocka upp mobilen hela tiden. Det bästa är ju att lägga bort den. Du blir ju lite störd när mobilen inte ligger i fickan. Typiskt beroende beteende.

Kanske borde starta en mobilrehab med. – Hej jag heter Kristoffer och är mobilberoende. Jag har inte varit inne på Facebook på en vecka (applåder)
Sakta men säkert kommer du tillbaka in i samhället som en social människa. Du ringer folk istället för att snappa 49 gånger mellan varandra. Du frågar någon på stan om ”vad heter regissören som gjorde den där filmen du vet” istället för Google. Du tittar din partner i ögonen istället för att hjärta bilden hon just la upp på instagram och du spionerar på dina barn som vanligt folk istället för att ”tracka” deras mobiler.
Well, jag kanske överdriver.
Sociala medier kan ju vara jätte kul och bra också. Det är ju det nya sättet att kommunicera och jag kanske bara är den klassiska gamla gubben som inte förstår vad ungdomarna håller på med. Men man kan ju ha i åtanke att sociala medier inte är särskilt sociala. Ibland vet jag inte ens varför jag kollar på mobilen. Jag är rastlös och söker efter något intressant för jag tycker det borde finnas där. Men blir ofta besviken.
Istället för att bli serverad intressanta saker kanske man borde göra sitt eget liv intressant istället. Vi kanske helt enkelt har svårt att anpassa oss som människor. Vi har så mycket tid nu att göra vad vi vill. Förut existerade knappt fritid. Vi har heller i princip ingen religion som kan fylla oss med mening och syfte. Så vi fyller oss med information som vi tror spelare någon roll. Men denna bibel är så mycket mer än en bok. Det är oändligt och fylls på hela tiden. Skulle inte förvåna mig om internet blev en religion inom 100 år. – och Steve Jobs tog en tugga ur äpplet och sade ”var det MacBook” och MacBook det blev. Allas våra Facebook profiler kommer leva vidare när vi dött och laddats upp till molnet. Ok, nu spårar jag ut litegrann.
Kontentan av texten: föräldralås för att hålla föräldrar borta från mobiler … Kan det vara en bra idé? Som en parentes så skriver jag detta på min mobil medans barnen leker runt benen, så… Jag skulle kanske behöva ett sånt lås ändå.

By |maj 28th, 2016|Categories: Pappan har ordet|0 Comments

Pappan har ordet – Vid sidan av amningen

När man får sitt andra barn är det mycket som är annorlunda. Man tar lite mindre bilder, man har lite mindre panik och allt är lite mer flytande. Men en sak som vi har gjort annorlunda med Ines är amningen.
Alfons slutade rätt tidigt (vid 6 månader) medans Ines fortfarande ammar och är 1 år och 9 månader.
Jag märker en ganska stor skillnad i detta. Alfons blev snabbt ”min son” när han slutade amma. Alltså det var som att han såg mig på ett annorlunda sätt när han inte längre behövde svinga mellan tuttarna. Ines är där fortfarande. Jag har inte hennes fulla tillit. Det känns ibland som att hon inte förstår vad meningen är att ha en pappa.
Såklart blir hon glad när jag kommer hem. Jag får en liten kram och hon vill bli upplockad. Vi busar och så.
Men ifall Mamma är borta så är det lite jobbigt. Särskilt framåt kvällen. Då blir hon lite stressad. Om mamma ska sova borta då är det kört. Ines kan nästan inte sova utan sin mamma. Hon är inte bara en vandrande mjölkko hon är en napp med. Så när natten kommer och hon vaknar framåt 23 så finns det väldigt lite tröst. Hon vägrar all form av mat/ersättning och napp. Hon kan kanske bli glad av att kolla på Youtube en stund. Har jag tur så somnar hon en timme.

På dagarna går det bra att leka med mig

Sist jag var själv med mina barn så var det kaos. Det är väldigt jobbigt att vara maktlös och trött. Jag fick nästan panik emellan åt. Ines gick upp ur sängen och ställde sig gråtandes vid dörren flera gånger och skriker hysteriskt när vi ska lägga oss i sängen. Hon accepterar inte att mamma är borta. Tyckte det var rätt så ledsamt att jag inte fick trösta henne heller. Hon ville inte att jag skulle röra vid henne. Hon bara tittade ut i mörkret med förvirrande ögon och jag kunde inte göra något för att göra henne glad. Alfons vaknade tillslut och la sig bredvid mig. Han kramade mig och det kändes lite bättre. Men då piggade han till och började busa med Ines. Så nu hade jag ett nytt problem. Klockan är 4 och jag har två vakna barn och jag måste sova så jag orkar med jobbet imorgon. Ines somnade tillslut av utmattning, klockan var väl efter 5. Om två timmar skulle jag upp och skynda mig iväg till jobbet. Jag var inte på topp den dagen. Jag vet inte om hennes beteende beror på amning men jag antar det. Hon är van att får tröst från ett bröst och vips så finns det inte. Det blir kortslutning i hennes lilla dator och vad ska en pappa som inte ens har chipstuttar göra då? Jag hoppas ju såklart att Ines ska sluta amma snart, inte bara för min skull utan för hela familjen. Emelie kan åka iväg utan att känna att ines kommer gråta hela natten. Hon blir mindre beroende av sin mor och kanske kan slappna av runt mig mer. Jag och Emelie kan också gå ut tillsammans utan att känna sig stressad när klockan närmar sig tolv på natten. Kanske till och med börjar hon bli lite mer glad i mat. Just nu kladdar hon mest med den. Jag förstår såklart att det blir en svår period när detta ska hända men jag ser faktiskt fram emot det.

By |april 27th, 2016|Categories: Pappan har ordet|1 Comment

Pappan har ordet – Att jag som förälder aldrig lär mig

Det är aldrig roligt när ens barn börjar backa i sin utveckling, som till exempel att de börjar slåss, när de för någon månad sedan var så skötsamma och ömma. Eller när de plötsligt vägrar att smaka mat som de annars brukar tycka om. En annan sak som har börjat hända på senaste tiden är att sonen har börjat kissa på sig. Från att varit helt torr, nästan i ett år. Jag vände mig till vår husläkare, Google. Och svaren gjorde mig med nojig än lugn.
”Om ditt barn plötsligt kissar på sig kan det må psykiskt dåligt.”
Oj, kan det verkligen vara så? Han verkar ju så glad. Men han kanske är lite stressad. Kan det vara något annat? (skrollar på datormusen)
”Om ditt barn plötsligt börjar kissa på sig och även börjar dricka mer kan det vara diabetes”
OH MY FUCKING GOD. Jag visste det. Ska han behöva ta sprutor och grejer? Han dricker ju rätt mycket och verkar törstig. Men å andra sidan så ska man ju dricka några glas vatten om dagen… Och han äter inte speciellt mycket sött. Har doktorn några fler svar? (pratar fortfarande med Google. Men höll handen över luren ett tag för att i panik ringa 1177)
”Om ditt barn plötsligt börjar kissa på sig efter att ha varit torr en lång period är det helt normalt och förmodligen en fas”
Jävla Google! du kunde väl ha gett mig det svaret först. Nu har jag suttit här och läst en artikel om barndiabetes (och även börjat fundera om jag själv har det, för jag brukar var törstig och kissa mycket. Ja alla är törstiga och kissar mycket ibland!) och en annan texst om ”de 10 bästa sätten att göra en psykoanalys på ditt barn” och sen säger du att det är en fas. Den är klart det är en fas. Det är alltid en fas! Google är som den där läkaren i family Guy.
-Ah, Mr. Griffin, I’m not quite sure how to say this…. Kim Bassinger? Bass singer? Bassinger? But now, onto the cancer…. You are a Cancer, right?
Att vi föräldrar aldrig lär oss. Barnet har börjat slåss. Det är en fas! Barnet äter dåligt. Fas! Barnet blöder kraftigt från bakhuvudet. En fas!… Eller det kan vara värt att kolla upp faktiskt.

By |april 23rd, 2016|Categories: Pappan har ordet|0 Comments

Pappan har ordet – Att sköta barn som ung man

Sponsrat inlägg
Jag har alltid tyckt om barn. Gillar att leka och busa. Jag är en clown i själen.
I gymnasiet gick jag barn och fritid.
Kanske inte så mycket för att det var det jag ville mest, utan mina betyg räckte inte så långt.
Det var trevligt. Vi lekte lekar och skolkade. Sånt som alla gymnasieelever gör.
När det väl var dags att börja praktisera så insåg jag en sak.
Jag kommer säker måsta torka skit. Jag kom just på att det var något jag inte hade räknat med.
Jag kan leka men inte torka skit och jag vill INTE torka skit.
Jag bet ihop och bad till högre makter att jag skulle slippa det och någon verkade höra mina böner.
Jag klarade mig en hel månad utan att hjälpa någon på toa. Det var väl delvis skicklighet.
När jag såg någon unge se skitnödig ut så fick jag helt enkelt hålla ögonen på den och se till så att det fans andra ”fröknar” närmare till hands.
Efter praktiken hörde jag andras skräckhistorier från dagis.
Som bajs fest i kuddrummet. Det var några ungar som lekte Tarzan i kuddrummet och de klädde av sig kläderna.
Så helt naturligt var det någon som bajsade på golvet.
Vilket inte är helt bra i kombination med lekande barn och kuddar.
En annan hade blivit nerspydd när en unge frossat i tomtegröt på kort tid.
Jag insåg att jag var lyckligt lottad och förstod att jag nog inte skulle jobba på dagis.
Jag hade ett lättretlig kräkreflex. Det här var ju typ 15 år sen så mycket har ju ändrats.
Eftersom jag har egna barn så har jag jobbat bort den starka kräkreflexen.
Jag klarar bajs i stora mängder, även när det har legat ner och bajsat så hårt att det sprängts upp efter ryggen.
När du säger högt för dig själv – Hur kan detta komma ur en unge?
Jag klarar det, men spya klarar jag inte lika bra.
Får väldigt lätt panik av barn som kräks.
springer runt med ungen som en yr höna och försöker finna ett lämpligt ställe att placera det nerspydda barnet som potentiellt kan kräkas igen.

Skulle jag klara av att jobba på förskola idag?
Nej jag tror inte det, kanske en månad.
Men det har inte så mycket med bajs att göra längre utan att jag är äldre och skulle nog flippa av alla hyperaktiva barn.
Jag känner att två – tre barn klarar jag. Men när det börjar bli tio tal så är det en annan liga du får spela i.
Sen är jag dålig på att säga till på skarpen och sätta ner foten ordentligt.
Då blir det snabbt som att jobba på ett fängelse.
Barn märker av att de kan utnyttja dig och bryter sakta ner dig.
Sen sitter du där, begravd i kuddar medas 10 barn hoppar på din mörbultade kropp.
Nä fy. Vi lämnar det åt proffsen.
Det är synd att förskolepersonal inte får all cred de förtjänar, de får ju samhället att gå runt.
De håller våra ungar i shack och lär dom lite grejer medans föräldrarna försöker tjäna pengar till hyran.

Om du behöver göra något annat än att tjäna pengar, som tex att använda pengar på lite kvalitetstid med din partner så är ju en barnvakt från till exempel my-nanny att rekommendera.

By |mars 19th, 2016|Categories: Pappan har ordet|0 Comments

Pappan har ordet – Vårt samhälle är inte byggt för att spy!

Vi lever i en era där vi har märkeskläder, flashiga elektronikprylar och heminredning räknas som en hobby. Vi lever också i en era av förtryckta känslor. Vi blir fula om vi gråter, vi är störda om vi skriker och om du tycker att du är bra så är du en osympatisk narcissist.
Men de mest undangömda känslorna är också de mest basiska. Kiss, bajs, prutt och spyor. Dessa känslor får det att krypa i kroppen på de flesta. Inte så konstigt kanske. Vi brukar kalla den känslan ”kisshurrven” . Men vi ryser också för att vi associerar det med bakterier, sjukdomar och dåliga lukter. Det finns nog en orsak varför det göms undan.

Men just spyor har inte alltid varit någon big deal. För några hundra år sen så var det ju lite coolt att spy. Det betydde att  du hade pengar att äta dig illamående och spy för att sedan fortsätta festen. Lite som nutidens Sture P bratts som vaskar skumpa. Hade ju varit kul att se idag. Brattsen går på Gondolen och trycker i sig tre varmrätter för 600 kronor styck och spyr ner golvet. Sedan börjar alla jubla. Där satt det! Så jävla schteeek!

Jaja, nu kom jag ifrån ämnet lite. Dagens samhälle är inte gjort för spyor.
Jag är en sån som får lite panik (eller okej, mycket panik enligt Emelie) när barnen kräks. Vilket beror på att det finns ingen plats att kräkas. Förutom toan då.
Men dit går aldrig barnen såklart. Sängen, på föräldrar och på mattan är ju barnens favoritställen. Det är så roligt när man inte har egen tvättstuga eller ens ett badkar att skölja varken barn eller grejer i. Tvättstället och duschen är ju bara att glömma om det är ”extra chunky” kräks.
Då blir det ju tätt i avloppet. Vårt samhälle är inte byggt för att spy! Det är byggt för att vara fin!
Vilket väl är helt logiskt.
Men när du sitter där, mitt i natten och du känner något varmt rinna efter ryggen och barnet sitter i sängen med nyvaken och förvånad min i ansiktet. Då kommer du för en kort sekund drömma dig bort om en plats där allt är av plast och avloppen är stora gapande hål.
Om jag hade onödigt mycket pengar så skulle jag fan bygga om källaren till en sanitetsanläggnig.
Direkt barnen visar minsta symtom, MOT KÄLLAREN!
Med golv som går att spola av med slang, sängar med engångslakan, allt inplastat, åtminstone en tvättmaskin och kanske lite leksaker. Men inga jävla gosedjur. Bara plast!
Fan vad najs det skulle vara.
Keep on chasing you’re dreams, I know I will 😉

Känslan när en vaknar mitt i natten av någon överraskningskräks

By |februari 14th, 2016|Categories: Pappan har ordet|Tags: |0 Comments