PAPPAN HAR ORDET – VI LÄMNAR DET ÅT PROFFSEN

1 januari, 2017

Jag har alltid tyckt om barn. Gillar att leka och busa. Jag är en clown i själen. I gymnasiet gick jag barn och fritid. Kanske inte så mycket för att det var det jag ville mest, utan mina betyg räckte inte så långt. Det var trevligt. Vi lekte lekar och skolkade. Sånt som alla gymnasieelever gör. När det väl var dags att börja praktisera så insåg jag en sak. Jag kommer säker måsta torka skit. Jag kom just på att det var något jag inte hade räknat med. Jag kan leka men inte torka skit och jag vill INTE torka skit. Jag bet ihop och bad till högre makter att jag skulle slippa det och någon verkade höra mina böner. Jag klarade mig en hel månad utan att hjälpa någon på toa. Det var väl delvis skicklighet. När man såg någon unge se skitnödig ut så fick man helt enkelt hålla ögonen på den och se till så att det fans andra ”fröknar” närmare till hands.
Efter praktiken hörde jag andras skräckhistorier från dagis.
Som bajs fest i kuddrummet. Det var några ungar som lekte Tarzan i kuddrummet och de klädde av sig kläderna. Så helt naturligt var det någon som bajsade på golvet. Vilket inte är helt bra i kombination med lekande barn och kuddar. En annan hade blivit nerspydd när en unge ätit för mycket tomtegröt på kort tid. Jag insåg att jag var lyckligt lottad och förstod att jag nog inte skulle jobba på dagis. Jag har för lättretlig kräkreflex för det. Det här var ju typ 15 år sen så mycket har ju ändrats. Eftersom jag har egna barn så har jag jobbat bort den starka kräkreflexen. Jag klarar bajs i stora mängder, även när det sitter i ryggen och genom kläder.

Spya klarar jag inte lika bra. Får väldigt lätt panik av barn som kräks. Skulle jag klara av att jobba på förskola idag? Nej jag tror inte det, kanske en månad. Men det har inte så mycket med bajs att göra längre utan att jag är äldre och skulle nog flippa av alla hyperaktiva barn. Sen är jag dålig på att säga till på skarpen och då blir det snabbt som att jobba på ett fängelse. Barn märker av att de kan utnyttja dig och bryter sakta ner dig. Sen sitter du där, begravd i kuddar medas 10 barn hoppar på din mörbultade kropp. Nä fy. Vi lämnar det åt proffsen. Det är synd att förskolepersonal inte får all cred de förtjänar, de får ju samhället att gå runt. De håller våra ungar i shack och lär dom lite grejer medans föräldrarna försöker tjäna pengar till hyran. Sen har de typ en av de sämsta avlönade jobben, vilket är sjukt. Skola och sjukvård borde ju vara typ de bäst betalda jobben. Men de är ju också en av de få yrkena som lär vara kvar när alla andra jobb blir ersatta av robotar.
Till och med politiker skulle ju göra ett bättre jobb om de var robotar. Men det är en annan debatt.

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply



fem + ett =