MIN FINA INES

1 augusti, 2018

Det här är Ines. Hon är fyra år. Hon har verkligen en hjärta av guld. Hon ger mig komplimanger, hon tröstar mig när jag är ledsen (hon går mig även på nerverna rätt ofta) Hon är den snällaste personen jag känner. Så glad och full av sådan härlig energi. Hon kan också bli väldigt ledsen när någon kommenterar hennes utseende. Jag vet inte varför, men plötsligt är det som att utseende betyder väldigt mycket. Hon har svårt att hitta rätt klänning, den ena är för tråkig och den andra är inte rätt färg. Hon uttrycker sig med meningar som ”kan du sätta upp mitt hår i två tofsar så jag blir sådär söt igen” Och nu börjar mina ögon tåras, på riktigt. För den meningen gör mig så ledsen. Precis som att hon inte är fin som hon är. Och ni vet hur jag är väl? Inte särskilt brydd om att se fin ut för andras skull, tycker man ska vara nöjd med sig själv, stolt över sig själv. Säger någon att du har ful tröja? Bry dig inte. Svara att du tycker den är fin och det är det viktigaste. Sådan är jag. Och exemplet med tröjan har jag sagt till Ines så många gånger. Hon har skinn på näsan men just kommentarer om utseende är så känsligt för henne. Ibland undrar jag vad jag gjort för fel, hur kan jag stärka henne? Är det en fas? Har fler småtjejer det så här?
Hon har dessutom kommit in i en period då hon stammar ganska mycket.. hon kämpar på men tycker det är jobbigt. Jag är rädd att något barn ska påpeka detta och att det då skulle ta väldigt hårt på Ines.. varför talade ingen om att när du skaffar barn är det som att du går med hjärtat på utsidan av kroppen? För det är precis så det är. Som att man slitit ut sitt hjärta och satt det på utsidan, helt synligt och oskyddat.
På bilden var hon i alla fall väldigt glad över byxorna hon såg på Myrornas, vart kär i och fick köpa. 💕

Jag har funderat och grubblat ett tag och tänker om det kan vara så att jag omedvetet förmedlar något som jag inte står för egentligen. Till exempel om hon har klätt ut sig och kommer och säger ”Kolla mamma, jag har tagit på mig Elsa klänningen!”
Då svarar jag oftast på automatik att ”Ja men kolla, vad fin du är!” Eller om mina småsystrar har varit här och de har gjort en fläta eller satt upp hennes hår på något speciellt sätt som hon kommer och visar upp ”Wow, vad snyggt!” Kan jag kläcka ur mig.
Men jag säger inte sådana saker om hon bara helt random kommer och pratar med mig eller ställer en fråga. När hon är vardaglig liksom. Jag funderar på om detta omedvetna skapar detta.
Sen kollar hon en del på youtube och får säkert en hel del därifrån. Jag tror också att barn från förskolan spelar in en del.
Men mest så funderar jag på det som jag omedvetet sänder ut till henne..

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply Ellie 5 augusti, 2018 at 14:10

    Du är en klok kvinna du

  • Leave a Reply

    11 − 2 =