JAG SLÅR UNDAN FÖRLOSSNINGEN

24 juni, 2017

Alla mina bilder är skyddade av copyrightlagen och det är olagligt att använda dessa utan tillåtelse

Idag är det veckobyte! (IGEN?!)
Det känns lite som ett steg, nu har jag kommit till 30 fulla veckor, så 30+0 idag, vilket då i folkmun kallas för vecka 31, men inom sjukvården räknar de endast fulla veckor + dagar.
Nu är det inte långt kvar till Kotten är här. Nu är vi på det tiotal som bebisen kommer födas på i alla fall, det är jag helt säker på. Jag tror att jag kommer komma igång av mig själv tidigare och om inget annat så har vi en tid för bedömning och igångsättning. Om jag ska jämföra med tidigare graviditeter är Alfons född i 37+3 och Ines är född i 38+3. Båda kom i gång av sig själv.
Det är som att min hjärna inte har förstått att jag snart ska föda barn, det finns fortfarande stunder då jag kan ”glömma bort” att jag är gravid till och med. Det känns så ofattbart på något sätt att jag snart ska ligga på den där sängen igen och känna den där speciella lukten som det luktar inne på sjukhus och känna en sådan smärta som gör att en vill krypa ur skinnet.
Det är som att min hjärna slår bort det. ”Äsch, det är lång tid kvar” eller ”Nej men det där var ju förr, du har redan gjort gått igenom det din knasboll!”
På ett sätt känns det skönt, men på ett sätt så känns det väldigt skrämmande också, då kanske jag får värsta chocken när det väl är dags att föda. Jag var SUPER MEGA förlossningsrädd med första barnet, även med andra barnet var jag rädd och gick på samtal hos Auroramottagningen. Denna gång är tanken att jag inte ska gå utan ha lite extra prat med min barnmorska istället.
Det kändes bra till en början men jag börjar kanske ångra mig lite.
Vecka 31
 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

5 + 1 =