INFÖR SÖVNINGEN

17 oktober, 2017

Jag vill skriva ”idag” men klockan har ju faktiskt redan hunnit bli 07:30 på morgonen. Så jag får skriva ”igår” istället.
Igår träffade vi narkosläkaren som ställde helt vanliga hälsofrågor, det hela gick väldigt snabbt då de ringde efter honom under tiden. När vi kom tillbaka till vårt rum fick vi träffa en läkare som undrade hur vi mådde och så vidare. Typiskt svensk som en är så svarar jag att allt är bra. Men vad ska jag säga? ”Hej! Nej jag vill mest gråta hela tiden, annars är det väl bra!”
Sen är jag helt hundra på att allt kommer kännas så mycket bättre när allt är gjort, det just tiden innan som jag är så himla blödig av mig. Jag kan inte ens se en film eller reklam där folk blir för glada, för då börjar jag gråta, haha.
De ville ta en vikt på henne och hon vägde 4080 gram nu, samma vikt som hon stod på innan hon gick ner till 3940 förra måndagen. Så nu är vi tillbaka på samma vikt i alla fall!
  
Läkarna har tidigare misstänkt att Aline lider av en speciell åkomma, jag minns tyvärr inte namnet på den just nu, men vi har också tyckt att det stämmer in på hennes symptom. Men läkaren sa att det inte var det hon hade, så de måste sett något på röntgen som de inte berättat?
Vi fick bada henne under kvällen och ta på rena kläder inför sövningen, vi har tid klockan 10 idag. Det kan bli tidigare och det kan bli lite senare. Inför sövningen så måste hon fasta i 4 timmar, så det borde inte bli senare än kl 10 för narkosläkaren ville inte att hon skulle fasta så länge egentligen eftersom hon är så liten. De skulle koppla ett dropp på henne men de lyckas inte sätta någon infart på henne. Blodkärlen bara spricker.. Två sköterskor här på avdelningen har provat, folk från narkosen kom hit och provade men ändå så går det inte. Så nu kommer antingen en tredje komma och prova eller så får de vänta tills hon är sövd med att sätta infarten (en slang in i ett blodkärl så hon kan få läkemedel/dropp) 
De skulle diskutera saken som jag fattade det.. för de vill ju gärna att hon ska få dropp nu under fastan…

De kämpade på väl och alla vart minst lika frustrerade som jag över att blodkärlen bara sprack. Jag tycker det är super jobbigt att höra och se Aline så ledsen när de sticker henne så jag var tvungen att ställa mig utanför ett tag och ta några andetag.

You Might Also Like

3 Comments

  • Reply Emma 17 oktober, 2017 at 17:36

    Du vet att har rätt att gå träffa en kurator gratis om man har det jobbigt över sitt sjuka barn. Man ska ju vara så himla ”inte till besvär” hela tiden fast man inte alls ska känna så. Mår du dåligt så fråga efter kurator, det är värt det❤️

  • Reply Johanna 17 oktober, 2017 at 17:34

    Vad tråkigt att läsa om hur jobbigt ni har det. Hoppas allt gick bra idag och ni fått lite svar. Kramar

  • Reply Jennie 17 oktober, 2017 at 07:13

    Tänker på dig vännen <3
    All kärlek och energi

    kram

  • Leave a Reply

    3 × två =