INSKOLNING – VEM ÄR DET VÄRST FÖR?

17 april, 2018

Det här med att skola in sina kids på dagis. Det känns för många, inklusive mig själv, lite sorgligt och jobbigt. Även om jag, som jag skrev tidigare, vissa dagar känner för att stänga in mina barn i garderoben för att slippa se dom. Så uppstår en sorgsen känsla av att de ska skolas in på dagis. Jag ska inte längre vara hemma med barnen.
Alfons skolades in vid 1,5 år på grund av att föräldradagarna var slut och jag fick jobb. Jag minns hur jobbigt det kändes. Mest för att han var så ledsen under inskolningen. När fröken tog honom så bara hängde han mot mig och grät hysteriskt och ville komma till min famn.
Usch så brutalt det känns nu när jag tänker på det. De små fattar ju inte varför de ska vara på dagis, varför de blir lämnade där och så vidare. De hamnar i armarna på en främling och så blir en åtsagd att det bara är att gå därifrån. (ja det finns andra inskolningsformer)
Visst jag fick vara inne på dagis medan de var ute och gråten gick tillslut över. Men näe, nu när jag sitter här och skriver så känns det väldigt barbariskt på något sätt, haha.
Jag minns att jag grät när jag lämnade dagis, ringde till en vän och till Krille och bara grät.
Så ja, frågan är väl vem en inskolning är värst för egentligen? 😉

Med Ines, som skolades in när hon var 2 år och 2 månader var jag tydligare med hur jag ville ha det. Att jag ville vara med mera och vänja in henne och inte bara dumpa över och vända ryggen till och gå därifrån. Det gick mycket bättre med Ines faktiskt!
Jag tror inskolningar i många fall är värre för oss föräldrar än för barnen egentligen, eller åtminstone lika jobbiga!

Hur var er inskolning?

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

9 + tolv =