Browsing Category

Intervjuer

Isabel Adrian – ”Jag hoppade skrikandes in i en taxi att de ska köra mig till sjukhuset”

4 september, 2015

Här kommer fortsättningen på intervjun med Isabel Adrian, del två av tre. I första delen handlade det om hur hon och maken Steve Angello träffades. I denna del handlar det om graviditet och förlossning. Och i tredje och sista delen handlar det om hur vardagen ser ut, familjelivet och några läsarfrågor!
HÄR hittar du del ett om du vill läsa igen.
————–
Nu har ni två barn, vissa behöver bara titta på en snopp så blir de gravida medan andra kämpar i flera år. Hur var det för er?
– En gång av varje skulle jag säga. Första gånger var det ganska svårt och vi fick kämpa ganska länge. Jag tror att det var mycket på grund av pressen som gjorde det.
Att en sätter psykiska spärrar för sig själv eller hur menar du då?
– Vi reste väldigt mycket och jag kände det på mig, att det funkar inte. Pressen på och från dig själv, från samhället, från människorna, ja det är så mycket runt omkring. Sen tror jag att någon, inte någon där uppe, för det tror jag inte på. Men jag tror att det finns omständigheter som gör att nu är det meningen att det ska hända.
Och andra gången sa det bara plopp så var jag gravid med nummer två. Jag var helt chockad och förstod inte hur detta kunde hända, vi försökte vara lite försiktiga och jag trodde att vi bara skulle få ett barn eftersom det var svårt att bli gravid första gången.
Men vill man absolut ha barn så är jag verkligen för IVF, att ge det lite hjälp på traven. Men funkar det inte då så ja, då är det kanske inte meningen. Det finns väldigt många barn i världen som behöver en förälder också, så det känns som det finns en anledning till allt.

Hur var dina graviditeter?
– Jag gick upp mycket i vikt båda gångerna. Efter första barnet så vart det en massa skriverier om att jag hade fått anorexia och så vidare bara för att jag gick ner i vikt så snabbt.
Med andra barnet vart jag sängliggandes på grund av att livmodertappen började påverkas så då var det ju bara att ligga i sängen och möla i sig en massa. Jag hade för mycket fostervatten och graviddiabetes så ja, det var en jobbig graviditet andra gången. Jag fick äta mediciner mot sammandragningar och ta sprutor som skulle utveckla lungorna snabbare eftersom det var en stor risk för att det skulle bli en prematur bebis. Så fort jag skulle sluta med medicinen, vilket var i vecka 36+6 så gick jag till frisören. Och pang, då kom hon!
Oj! Okej, så efter graviditeten kommer vi fram till slutet på den gröna milen, förlossningen och det här måste du ju utveckla, hann du ifrån frisören?!
– Det var knappt att jag hann in på sjukhuset ska jag säga, det var inte många minuter som jag var där inne.
Hur var det då, hur kändes det för dig?
– Fruktansvärt och vidrigt med andra barnet. Herregud alltså, jag höll på att ha sönder sjukhussängen av smärta, så det var inget kul alls!
I jämförelse med första barnet som förlossningen var planerad, då fick jag komma in och ligga där. Det var lugnt och trevligt, lite epidural och det var bara att ploppa ut ungen, det var inga problem, det var härligt till och med, eller okej, inte härligt kanske. Men i jämförelse med att hoppa skrikandes in i en taxi att de ska köra mig till sjukhuset och jag var helt förstörd så var min första förlossning härlig i jämförelse.

Hur ser du på det här med smärtlindring och att en ska vänta hemma så länge som möjligt innan en åker in till förlossningen?
-Det är fullkomligt galet. Jag använde epidural. I USA så kan du få det direkt när du kommer in om du vill. Du kan komma dit en vecka innan om du vill, du kan planera det och det gjorde jag med första barnet. Det var som att ta en liten semester där. Jag var också rädd för att föda barn innan så på sjukhuset planerade vi allting, att jag fick komma in innan så det var rena barnleken. Så det var därför jag valde att föda barn i USA. Men det kommer ju också såhär; Vill du ha en epidural? Okej, vart är kontokortet?
Har du sagt några roliga saker eller gjort något galet under någon av dina förlossningar?
– Steve sa att jag var helt tyst, jag sa inte ljud, jag skrek ingenting. Och det är väl kanske ganska konstigt att vara det. Jag ville ju döda någon ungefär, men jag var tyst.

11696500_10152788300576534_1897161406_n























Hur var första tiden hemma med första barnet? Hur var den omställningen?
– Vidrigt. Jag var livrädd hela tiden, jag förstod ingenting och jag hade inte ens hållt i ett barn innan jag fick henne. Men man lärde ju sig snabbt, men det var svårt. Det var en helt ny värld! Jag hade ingen familj där och hon hade kolik också. Jag grät, hon grät, jag grät, hon grät, vi grät, vi sov inte, vi grät, vi sov inte, vi grät och vi grät. Men sen så blev det bättre.
Sen då, med tillökning. Hur var omställningen från ett till två barn?
– Den var lika jobbig den tycker jag. Den där personen som säger att ”två, tre eller fyra barn spelar ingen roll” Jo det gör det visst det tycker jag i alla fall! Speciellt om du reser runt hela jorden!
1 säte, två säte, tre säte eller 4 barnvagnar, det är ganska stor skillnad för mig. Men det är ju väldigt roligt att de har varandra! Det är fantastiskt att se när de börjar leka tillsammans. Det är de bästa som finns, jag börjar nästan gråta av lycka när jag ser det! Men jag tycker att det var en omställning till två barn också.
Vilken omställning var störst då? Att gå från 0-1 barn eller 1-2 barn?
– Till två! För det hade vi inte planerat och vi hade redan fixat allting för hur vi levde just då. Nu behövde vi köpa nytt hus, dubbla grejer av vissa prylar, börja om från början igen.. Jag skulle precis börja ta mitt helikopter licens men nej, vi tar ett barn till, haha. Såklart var det jätteroligt att vi skulle få en till, men det vart en himla stor omställning för mig eftersom jag bara hade räknat med att vi skulle få ett barn på grund av hur svårt vi hade att bli gravida.
Skulle du vilja ha fler barn?
– Ja jag skulle nog vilja ha fler barn, men jag har ingen lust att gå igenom allt det där som vi har pratat om nu, säger Isabel Adrian efter en stunds tystnad och ler.
-Jo men jag skulle vilja ha en pojke! Vi har två flickor nu, så det skulle vara roligt med en pojke! Men vi får se. Händer det så händer det. Men jag skulle inte vilja vänta för länge för då är det ingen idé, jag vill inte vara den där jättegamla morsan som kommer med spretat sprayat hår och bara ”när jag var ung vetty” och så tänker ungarna bara åh herregud mamma gå här ifrån. Nej, i så fall så får det hända snart! Och sen får det vara nog säger Isabel och skrattar.

Intervju med Isabel Adrian – ”Jag pusslar hellre 5000 bitar pussel än att gå på date”

25 augusti, 2015

Jag och Anne åkte och träffade Isabell Adrian i Stockholm för en intervju när hon var här. Intervjun har jag delat upp och här nedan kommer första delen, om hur hennes och nuvarande maken Steve Angello´s första date var!
———-

Du är gift med Steve Angello som är känd som en av medlemarna i Swedish Housemaffia, hur träffades ni? Var det kärlek vid första ögonkastet.
– Haha fråga honom den frågan så får du ett svar ungefär såhär ”näe jag kommer inte ihåg” haha!
Nä, det var väl kanske inte kärlek vid första ögonkastet men vi träffades i Stockholm på en invigning och han spelade på den festen. Och han spelade där för att hans kompis Sebastian Ingrosso´s farbror hade något med denna invigningen att göra. Jag hade ingen aning om vem Steve var. Men min vännina som är sångerska och precis hade släppt en singel visste vem han var och hon ba ”oooh my god, där är Steve och han är så himla bra musikproducent och jag önskar att han kunde remixa min låt” och bla bla bla. Och då var det bara; ja men herregud, ge mig din låt så går vi fram liksom. Jag är väldigt sådär öppen, jag bryr mig inte. Men så hände någonting, så jag gick aldrig fram vid det tillfället. Men sen spelades en väldigt bra låt, jag har ett väldigt stort musikintresse, och då gick jag fram till Steve och frågade vem det var som hade skrivit den där låten som spelades just nu, för den var så himla bra och jag hade aldrig hört den förut. Han svarade att det var han, haha! Så jag vet inte om det var kärlek vid första ögonkastet kanske.. Jaha, kul för dig, men vad heter låten då? Sen var det i princip; Ja men gå och hämta papper och penna då så kan jag skriva ner det. Och då tyckte jag att han var en stor idiot.
Så då sa jag hej och tack för mig. Men sen tog det några minuter så kom en lapp smygandes på dansgolvet med hans telefonnummer på.
Haha spännande! Hur utvecklade det sig därifrån den stunden som du fick lappen med telefonnummret på?
– Jag var involverad med en annan person som var på turné. Så under tre månaders tid hade jag och Steve telefonkontakt, men som vänner. Och många tror inte det, men det var verkligen bara en kompisrelation. Men såklart så insåg jag väl ganska snabbt att jag var intresserad av honom. Sen kom han hem och så gick vi på en date. Sen släppte vi inte taget kan man väl säga.
Nu måste du berätta mer! Vad gjorde ni på er första date?
– Vi åt lunch i Marbeia, det låter jätte konstigt, men våran riktiga första date var en lunch. Vi träffades på den där festen och så var jag på semester i marbeia och han spelade så då bjöd han mig på lunch, så jag åkte och träffade honom.
Hur var det då, att gå på date?
– Det var jätte hemskt och pinsamt och jätte jobbigt. Usch. Jag tycker att det är fruktansvärt pinsamt att göra sådana saker. Och han tyckte att det var minst lika obekvämt också! Men sen när vi började prata med varandra så förändrades allt och det var som att vi alltid hade känt varandra!
Så det var innan det var jobbigt?
– Ja gud alltså.. usch. Jag är en sådan person som inte dejtar. Jag har aldrig dejtat någon. Alltså det går inte, jag avviker kan jag säga, med en gång.
Haha men vad är det för nått som är så hemskt?
– Det här med att gå på bio eller gå ut och äta middag med någon som man inte känner, varför då? Sitta där och bara ”hej, vad vill du ha och dricka?” Ja nej, usch. Det är det mest hemska man kan göra tycker jag! Jag har aldrig gjort det för jag har inte haft många förhållanden men jag har haft långa förhållanden. Så jag har aldrig dejtat. Jag får panik bara att prata om det, haha!
Vissa tycker om det och vissa tycker inte om det. Jag tycker inte om det. Jag pusslar hellre 5000 bitar pussel än att gå på date. *
————–
Andra delen av intervjun kommer handla om föräldraskap och förlossningar!
Foto; Anne von Porat

isabel adrian

Vid sidan av en förlossningsdepression – Ur en pappas perspektiv

20 juli, 2015

Det skrivs oftast om kvinnan och ur kvinnans perspektiv när det gäller förlossningsdepression.
Men visste du att det faktiskt finns pappor som också kan få en förlossningsdepression? Det visste inte jag förs jag började gräva runt i ämnet lite. Jag har pratat med Mike, om hur det är att vara vid sidan av en förlossningsdepression, för det kan då inte vara en dans på rosor.
Det första tecknet för honom var att Mike märkte att hans fru var väldigt ledsen och grät mycket.
-Hon var så nere och grät mycket, verkade inte så glad som jag trodde hon skulle vara. Hon fick tvångstankar och ångest.
Hur tog ni er igenom förlossningsdepressionen?
-Vi fick bra hjälp av barnmorskan på BVC. Min fru fick även bra hjälp genom en mammagrupp hon var med i. Sist men inte minst så fick vi bra med stöd från våra föräldrar.
Men hur var det för dig, som partner och pappa?
-Ja det var tufft även för mig eftersom att jag var pappa för första gången, man vet ju inte riktigt vad man ska göra alltid som nybliven pappa känner jag. Plötsligt skulle jag vara pappaledig från jobbet för att sköta om min son, vilket jag gärna gjorde, ta det inte på fel sätt. Jag gjorde det mesta gällande allt det första året. Jag stöttade min fru så gott jag kunde, gick på möten med olika instanser, tog hand om våran son så min fru fick vila så mycket som möjligt.
Hur var det då, det här första året, kan du beskriva lite mer?
-Jag tänkte inte så mycket. Jag bara gjorde jag skulle och tog en timme i taget helt enkelt, det gick inte att göra så mycket mer. Många timmar gick jag med min son för att han skulle somna. Men allt var inte dåligt för jag och min son fick bra kontakt med varandra tycker jag, säger Mike.
-Att se min fru må så dåligt och inte vara glad var riktigt tufft. Och jag kände en stor oro. För mig som partner och pappa var det jobbigt och ensamt. Jag letade efter en pappagrupp men lyckades inte hitta någon alls. Men både jag och min fru kom starkare ur förlossningsdepressionen. Nu har vi dessutom ett barn till, en lite grabb.
Jag tycker så synd om min fru som gick igenom detta. Jag tycker synd om alla som drabbas. Kraven på mammor och pappor måste sänkas, jag tror mörkertalet är större avslutar Mike.

DSC00378

Hur gör Jonas Hallberg? – Videointervju

19 maj, 2015

Jag tror att de flesta av oss någon gång undrat hur Jonas Hallberg bär sig år för att alltid vara så glad och sprudlande. I videon från Stockholm Beauty Week 2015 där jag tog med mig era läsarfrågor till kändisstylisten Jonas Hallberg får du svaret! Och vad är egentligen den värsta modemissen en kan göra enligt Jonas Hallberg?
Ljudet är lite sisådär, mikrofonen var på vift.



Jonas Hallberg
Vi roade oss lite i bilen. När jag blir stor ska jag också ha en diskokula i min bil.
Jonas Hallberg är precis en så härlig människa som han framstår som i TV. Tänk att ha en alldeles egen livslevande Jonas Hallberg i garderoben (utan att låta creepy) och kunna plocka fram vid behov för att (förutom med syftet att se till att en är faaab) tanka energi och glädje utav! Vilken härlig människa jag skulle vara då.

Peppy Pals – Världens första digitala EQ spel

18 mars, 2015

Spelet Peppy Pals är världens första digitala EQ spel som har fått många priser och belöningar runt om i sociala medier, bland annat 4 av 5 i en recension som gjordes i Gomorron Sverige i SVT. Vilken utmärkelse är ni mest stolta över?
-Att ha vunnit Reach For Change är det vi är mest stolta över. Det är väldigt många sociala entreprenörer som söker varje år och antagningsprocessen är rätt så gedigen.

Hur kom ni först på idén till Peppy Pals? 
-Att lära ut EQ, emotionell intelligens, är inte obligatorisk i skolan och i takt med att barn skaffar sig fler och fler aktiviteter och föräldrarna arbetar heltid kände jag att den viktiga kvalitetstiden med barnen minskade. Som mamma saknade jag ett lekfullt verktyg som kunde inspirera till samtal med mina barn om vänskap, känslor och empati. Ett verktyg som kunde vara tillgänglig i både hemmet och på skolan. Barn älskar spel och lek så det var så jag kom på att man kunde spelifiera EQ så att barnen kan ha roligt medans de lär sig något djupare.

Hur lång tid tog det från idé till färdig produkt?
-Det tog 4 år från idé till att vi lanserade vårt första Peppy Pals (länka gärna till hemsidan) spel. Våra spel är tillgängliga i både iOS och android. Jag är inte utvecklare själv så jag fick börja med att skapa ett team som hade den kompetens jag själv saknade.

Har något varit svårare eller lättare än ni först tänkte er?
-Det är ju innovation vi håller på med så förutom att hitta finansiering så vi kan fortsätta skapa spel, krävs det mycket testning och avstämning med föräldrar, barn och experter inom psykologi och EQ för att till slut skapa något som barnen älskar och som även har hög kvalitet när det gäller EQ innehåll.


peppy pals
Vill du testa på Peppy Pals tillsammans med ditt/dina barn som är i åldern 2-6 år? Kontakta mig vid intresse så får du testa gratis! Finns ett begränsat antal gratis koder som jag kan ge bort, så först till kvarn!

 

 

 


				
					
				
		
				
												
	

Live for the weekend – Med siktet mot festivaler

4 mars, 2015

Live for the weekend är ett band som består av Henrik Karlsson och Fredrik Palm, båda två 25 år gamla med siktet på festivaler. De kände inte varandra innan, utan träffades under en inflyttningsfest hos en gemensam vän. Strax därefter startade de bandet Live for the weekend och de släppte sin första låt för ungefär ett år sedan på Spotify. Eftersom att de pluggar så har det inte funnits pengar över till marknadsföring. Så berätta hur ni har tagit er framåt.
-Ja, låtarna har spridit sig väldigt bra ändå, våra låtar finns på spotify och även på iTunes, Google play med mera. Vi har kontaktat bloggare och så har vi medverkat i både radio och tidning som blivit en skjuts framåt. Vi jobbar hela tiden mot drömmen som är att kunna spela på olika festivaler över hela världen, berättar Henrik Karlsson.

Har ni någon drömfestival och hur ska ni uppfylla er dröm att spela där?
-Summerburst, Tomorrowland, Way out west, etc. Det finns många festivaler som vi vill spela på! Vi har nyligen påbörjat sökandet till festivaler, det är där man vill spela för det är bra stämning och allt är bara kanon, berättar Fredrik Palm. Henrik fortsätter;
-Vi nätverkar oss fram till arrangörerna för festivalerna. Ett stort kontaktnät är viktigt att bygga upp och arbete pågår just nu.

Live for the weekend

Och ni grabbar har nyligen skaffat er en manager, grattis! Vad betyder det för er att ni har fått en manager?
-En manager är viktigt eftersom det är en kvalitetsstämpel på att det vi gör är bra. Vi är verkligen glada över att en så driven samt fokuserad person som vår manager är, har valt att jobba med just oss. Samarbetet är nyligen påbörjat och vi hoppas att det kommer ge stor vinst till oss alla tre. Vi jobbar som ett team och sammanhållningen är mycket bra.
Anser ni att det är nödvändigt med en manager eller klarar man sig bra ändå?
-En manager behövs när det börjar bli fler och fler spelningar. Det vill säga en duktig person som kan koppla ihop bandet med rätt spelningar samt agera spindeln i nätet. En manager är dock inte nödvändigt i början, men vi känner att vi behöver det nu och då hade vi turen att träffa på vår manager, avslutar Fredrik.

———————-
Här kan du lyssna på Live for the weekend och deras senaste låt. Gillar du det kan du lyssna vidare på Spotify, Itunes, Google+ med mera.
Live for the weekend finns även på facebook