Browsing Category

Förlossningsrädsla

Föda – Risk för att det sker på annan ort

20 maj, 2014

Idag vart jag intervjuad utav SVT om att sjukhuset där jag ska föda barn i juli har en himla stor brist på barnmorskor så att många kvinnor som ska föda kommer att bli skickade till andra sjukhus när det är dags för att föda.
Det är något som jag tycker känns jobbigt faktiskt! Just för att jag har min förlossningsrädsla i bagaget. Fast jag har egentligen ingenting att vara rädd för eftersom att jag hade en sådan guld förlossning med Alfons.
Men jag känner ändå en oro den här gången, så därför går jag på aurorasamtal även denna graviditet. Därför skulle det kännas extra jobbigt att behöva åka till ett främmande sjukhus med personal som inte träffat mig och inte vet någonting om min rädsla eller så.
Så jag vill absolut föda där jag känner mig hemma och mer trygg! Här är en bild från idag på reportern 🙂 Super trevlig tjej!
föda

Här är jag från tvn 😉
föda

Tankar kring förlossningsrädsla i graviditetsvecka 27

17 april, 2014

Jag har tänkt lite på det här med förlossningsrädsla. Jag går in i graviditetsvecka 27 idag.
Förra gången jag var gravid, med Alfons, så var jag inte rädd, jag var superdupermegaskiträdd och hade ångest attacker och kände mig deprimerad. Jag var livrädd.
Det kändes ungefär som att jag gick längst den långa gröna milen i 9 månader. För det finns ju ingen utväg, tillslut så kommer man fram och det är dags.
Men då fick jag hjälp, jag fick komma på aurorasamtal redan i vecka 20. Det är tydligen ovanligt, i alla fall i min kommun, att man får komma till mottagningen så tidigt i en graviditet.
Dom samtalen hjälpte mig jätte mycket! Det slutade med att jag födde vaginalt och allt gick hur bra som helst! Det gjorde inte så ont som jag trodde, jag sprack inte, jag fick inga problem alls, jag var knappt öm liksom.

Nu är jag gravid igen med andra barnet. Och jag har inte känt samma panik som första gången.
Men det ligger ju där under någonstans och gnager lite. Jag vet inte varför jag går tillbaka till att vara rädd när det gick så himlans bra förra gången?
Kanske för att jag tänker att det gick FÖR bra sist, och därför kommer jag få en hemsk förlossning nu.
För inte kan man väl ha sådan tur att man får två bra förlossningar? Hur som helst så börjar ångesten komma fram mer och mer. Och jag har sagt till att jag vill komma till mottagningen och få prata med en aurorasköterska igen. Det känns bäst för mig. Man ska inte vara rädd för att be om hjälp.
Med Alfons så skämdes jag nästan över att berätta för folk att jag var livrädd.
Nu är jag rädd men stolt över det, det är väl naturligt att känna rädsla.
Om jag inte går hos aurora så känns det som att när jag öppnar dörren och kliver in på förlossningen så kommer min rädsla vara den första som står där och välkomnar mig med en fet smäll i ansiktet.
Därför vill jag prata igenom allt med aurora så det är jag som öppnar dörren och hälsar min rädsla hejdå med en fet smäll.

Utdrag om förlossningsrädsla i v.13

29 augusti, 2013

”Usch nu kommer lite panik igen. Eller jag känner den dagligen men brukar försöka slå bort det med att inbilla mig själv att jag redan fått snitt beviljat.
Jag får verkligen panik när jag tänker på en vaginal förlossning. Hjärtat börjar slå snabbare och hårdare.
Känner mig stressad. Och stress ska man ju undvika.
Jag satt och funderade på när jag ska få komma på aurora samtal.
Läste i någon tråd att de inte kontaktar en förs i v 28 eller där omkring!
Jag är i v 13 nu och det är ju en hel evighet! Herregud!
Funderar på om man kan kontakta dom själv. Min bm skickade en remiss dit när jag var på inskrivning o sa att dom kommer att kontakta mig. Men kan inte vänta så länge!
Då har jag hunnit få hjärtstopp!” 

Jag ligger i sängen med datorn och hittade en anteckning från när jag var gravid  i v13 med Alfons.
Jag stod (knappt) ut med o vänta tills vecka 20 sen kontaktade jag min barnmorska som ringde till aurora o skyndade på det hela så jag fick komma dit tidigare! Så glad för det! Efter det första mötet har jag kunnat slappna av mycket mer o kände mig lugnare!

Nu så här i efter hand, 1 år o 3 månader senare ungefär, så är jag jätte glad att jag valde att föda vaginalt!
Efter som att jag var så jäkla rädd o verkligen hade målat upp fan på väggen om hur ont det skulle göra etc.
Så fick jag faktiskt en positivare upplevelse av förlossningen!
Det gjorde inte alls så ont som jag hade tänkt mig. Epiduralen kände jag inte ens, men där emot så gjorde det ont när sköterskorna tvångs pressade ihop mig för att läkaren skulle kunna sätta sprutan.
O inte sprack jag något heller.
Så jag har bara positiva minnen av  min förlossning!

Men trots det så känner jag mig ändå rädd o panikslagen inför en ny förlossning. (nej jag är inte gravid)
Tänker som så att det gick ju så himla bra sist så då kommer väl helvetet braka loss nästa gång i stället..

Förlossnings samtal

7 maj, 2012

Nu är jag lite nervös och känner mig stressad!
Är på väg till sjukhuset där jag ska träffa läkaren för att prata och planera hur förlossningen ska ske!
Känns helt sjukt på nå sätt!
Att vi ska komma fram till hur det ska gå till.
Vi får se vad läkaren säger också, hon lär väl ha en del åsikter och förslag!

Förlossningsfilmer

6 maj, 2012

Nu har jag kollat lite på olika förlossningsfilmer. Fast aurora har sagt att jag inte ska göra det.
Men jag vill ju se! Dels för jag tycker det är intressant och så otroligt fint! (När andra föder)
Så jag har suttit och gråtit som ett litet barn som tappat glassen i sandlådan och tänkt att snart är det min tur. På ett eller annat sätt.
Har suttit med händerna på magen och bebisen har bökat omkring. <3

Även fast jag kommit långt i min förlossningsrädsla om jag tänker hur jag var i början av graviditeten jämför med nu.
Så är jag ändå osäker på om jag verkligen kommer klara av en vaginal.
Värkarna och det kanske. Men det är ju själva krystningen och utdrivningskedet  som jag är rädd för.

Jag har beskrivit det tidigare att det känns som jag går på den gröna milen, precis som i filmen med samma namn.
Och nu är det inte så långt kvar tills jag är framme vid dörren.  Undra vad som gömmer sig bakom dörren..
29 dagar kvar till beräknad födsel.

I morgon ska jag till läkare på sjukhuset för att prata och planera min förlossning.
Hur man nu planerar den när jag inte ens själv vet varken ut eller in.