Browsing Category

Gravid

Vad utlöste min förlossningsdepression och varför är det ett så hemligt ämne?

12 juli, 2015

Jag skrev en text kring min förlossningsdepression hos Aftonbladet efter avsnitt tio. Men jag tar med en del delar här, men vill du läsa hela texten finns den HÄR. Jag tänkte nämligen grotta ner mig lite mer på djupet, vad jag tror utlöste min förlossningsdepression.

 

 

 

 

 

 

 

 


Början på inlägget hos Aftonbladet

Jag börjar med min historia
De första sex månaderna mådde jag dåligt. Jag hade svårt att ta till mig Alfons som min, allt kändes så overkligt. När jag tittade på honom och sambon så kändes dom som en familj, dom var så fina ihop, dom passade ihop. Det såg så självklart ut, så naturligt ut. Men när jag stod där framför spegeln i hallen och kollade på mig och Alfons så kändes det inte som att han var min på samma sätt. Jag sökte aldrig hjälp och jag talade knappt om det med någon. Eller rättare sagt jag pratade inte med någon levande själ om mina känslor. Inte med min egen sambo ens. Jag hade super dåligt samvete över mina känslor och kände mig som en hemsk människa som kunde känna så där som jag beskrivit ovan och i avsnittet. Det gjorde jätte ont i hjärtat verkligen. Varför älskade inte jag mitt barn så som alla beskriver? Vart var mitt rosa fluffmoln? Jag var nog lite rädd att till och med min egen sambo skulle bli arg på mig och tycka att det var något fel på mig som kunde känna så om vår fantastiska son. Så jag höll tyst. Och skämdes. Tills den kvällen hemma i mammas soffa där jag tog denna bild på mig och Alfons. Som jag beskriver i avsnittet så var det här allt förändrades, vår vändpunkt. Jag tittade på bilden och gillade den, den var fin och förmedlade en kärlekskänsla. En känsla som jag egentligen inte kände, vilket fick mig att gråta och bryta ihop. Den kvällen hade jag och min sambo ett långt samtal. Och vet du vad? Han vart inte arg. Han tyckte inte att jag var dum i huvudet eller en hemsk människa. Han kramade mig. ”Men älskling, varför har du inte sagt något tidigare för så skulle vi gått igenom det här tillsammans” fick jag till svar. Efter att jag hade berättat för honom om hur jag kände så kunde han hjälpa mig på traven genom att komma med kommentarer om att jag och Alfons såg fina ut ihop och så vidare.
Tillslut började jag tro på det. Jag stod där framför spegeln i hallen och kollade på mig och Alfons och kände att vi nog passade ihop, det var nog han och jag ändå!

11358814_10152734656416534_89039071_n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilden som fick allt att vända <3

Orsaken till min förlossningsdepression
Om jag ska gräva ordentligt så tror jag att orsaken till att de här känslorna kom upp från början, att min förlossningsdepression utlöstes, beror på att jag kände det som att jag missade hela förlossningen. Jag gick så djupt in i mig själv och blundade säkert 90% av förlossningen. Jag var på någon annan plats där jag fokuserade på andningen. På min plats där jag befann mig under hela förlossningen var allt bara svart. Jag hörde rösterna när personalen pratade i rummet, men allt var svart. Som att jag var i ett svart rum, jag var så himla super fokuserad att jag lämnade rummet ungefär, samtidigt som att jag var där rent hörselmässigt. Jag önskar faktiskt att sambon hade filmat, åtminstone en del, så jag hade kunnat kolla på förlossningen. Då hade jag kanske kunnat ta till mig Alfons på ett helt annat sätt utan att känna sorg över att jag ”missade” vårat första halvår tillsammans.

Varför är det så himla hemligt?
Varför är förlossningsdepression så himla hemligt och något som finns bak i skuggan? Varför berättas det inte mer om detta viktiga ämne, så att fler lätt kan känna igen symptomen och få hjälp i stället för att leva med det för länge?
Jag har pratat med några olika tjejer som också haft förlossningsdepression och fått lära mig saker jag inte visste.
Jag visste inte att det kunde gå så långt att en kan bli inlagd. Eller att en kan behöva börja med mediciner och inte klarar av vardagen. Det är super viktigt att veta om allt detta! Och att det faktiskt är normalt att det kan gå så långt. Det är inget tabu eller något att skämmas över, det måste lyftas!
Jag vill verkligen slå ett slag för att INTE SKÄMMAS! Det är inget fel på dig och du är varken en hemsk människa eller en dålig mamma. Du är fantastisk! Men du måste våga prata om det. Dra fram det från skuggan ut i ljuset! Om du inte är bekväm med att gå till en psykolog, gör som jag, prata igenom det med din sambo och lätta verkligen ditt hjärta. Som mitt motto lyder; Våga & Vinn!

Förlossningsberättelse med Ines

10 september, 2014

Ines föddes i vecka 38+3 söndagen den 13 juli klockan 17:46. Hon vägde 3860 gram och var 52,5 cm lång.

Det började redan på fredagen med att slemproppen gick. Då var jag övertygad om att det skulle dra igång!
Det kom så himla mycket utav slemproppen. Men timmarna gick och inga värkar kom.
Lördagen smög sig på. Inget hände under fredagsnatten eller lördags morgonen. Kände av lite förvärkar, men inget som gjorde ont direkt. På dagen så lossa ännu mera av slemproppen. Jag ringde in och pratade med förlossningen för de senaste 2 veckorna hade jag varit öppen 2 cm. Och så bor vi några mil ifrån förlossningen, jag ville inte riskera att föda i bilen. Och eftersom att jag var förlossningsrädd så ville jag inte ha någon stressad situation.
Hon på förlossningen sa att efter att slemproppen släppt så kan det ändå ta flera dagar innan förlossningen startar, men att det är på gång i alla fall! Så ja, det var bara att vänta.
På lördagskvällen vid kl 20 så ringde förlossningen upp mig. Dom erbjöd oss att komma in vid 10 tiden dagen efter för att bli undersökta och eventuellt bli igångsatta om allt såg bra ut!
SHIT! tänkte jag. Tror ni att jag kunde sova den natten? Jag var som ett barn innan julafton, haha!

Det vart söndag morgon. Jag åt frukost, duschade och tog en sista magbild innan vi åkte in till förlossningen.
Vi fick komma in till ett undersökningsrum och barnmorskan gjorde en vaginal undersökning.
Hon sa att det såg vääääääääldigt bra ut, allt var så mjukt och moget. Jag var fortfarande öppen 2 cm men det var så moget så hon kunde lätt få det att öppna sig till 4 cm. Sen ville hon koppla på CTG. Jag tänkte att det var onödigt för jag hade ju inge ont. Men hon ville se ändå. Och tur var väl det, för jag hade tydligen väldigt många och täta förvärkar under de där 30 minuterna med CTG, haha. Jag märkte då inget..
Nästa steg var att göra en hinnsvepning för att se om det kom igång av sig självt efter som att kroppen var så himla redo och på gång. Hinnsvepningen gjorde verkligen inte ont, det kändes ingenting alls! Jag var rädd för att det skulle göra skit ont efter vad jag läst på nätet. Men det kändes ingenting på mig. Så nu var det dags att vänta.
Vi fick komma in på ett förlossningsrum där vi skulle göra oss hemmastadda och vänta 1 timme för att se om det vart någon verkan utav hinnsvepningen. Det hände NADA.
10376843_10152106332426534_4869820076846661369_n
Sista magbilden innan vi for in till förlossningen!

Vid 14:30-14:45 så kom kvällspersonalen, vi pratade lite och så tog dom hål på hinnorna på mig.
Det gjorde inte heller ont. Inte just när hon tog hål, det enda som kändes var att det började rinna en massa varmt vatten mellan benen! MEN! Hon stannade kvar där inne och grävde runt ännu mer och det gjorde för-jäkla-jävligt-jätte-ont!
Vi väntade ytterligare 1 timme för att se om de skulle komma igång av sig själv. Jag fick ligga med CTG igen, men det hann inte komma igång av sig själv, jag hade värkar men dom ville att det skulle gå snabbare.

10563400_10152115104326534_1799219971_n
Jag köpte den här godis påsen ca 2 veckor innan vi åkte in till BB. Jag sa att det var min BB-påse. Jag fick inte öppna den förs det var dags. Så jag skickade ovanstående bild till grannen. Hon fattade direkt 😉

Vid 16 tiden kopplade dom värkstimulerande dropp på mig. Sen gick allt väldigt fort!
Jag började få värkar som stegrade ganska fort i styrka. Jag minns att jag tänkte att jag inte ville be om lustgasen för tidigt, då trodde jag att den inte skulle hjälpa på slutet när värktopparna är mycket starkare. Så jag höll ut och andades mig igenom varje värk. Värkarna kom oftast tätt direkt efter varandra med bara någon sekunds paus eller ingen paus alls, att dom överlappade varandra. Till slut så stod jag inte ut längre för nu hade det kommit 2 monster värkar efter varandra så jag bad om lustgasen. Det kom 1 monster värk och jag andades i masken. Det kom 1 monstervärk till, som aldrig slutade utan när den var på väg att avta så kom en till monstervärk som stegrade upp igen och när den var på väg att avta så över gick det till en krystvärk! Så ingen paus att andas och återhämta sig här inte.
JAG MÅSTE KRYSTA skrek jag!
-Nej men inte nu väl?
JOOOO! och så krystade jag, det går ju inte att hålla emot direkt.
Hon kastade sig på klockan och ringde in barnmorskan, dom var lika chockade båda två. Jag vart undersökt och hon sa:
-Men Emelie! Det har ju hänt JÄTTEMYCKET här! Du är helt öppen och jag kan känna bebisen huvud som kommit en bra bit ner redan!
förlossning
Jag hade filten över huvudet hela tiden för att inte störas så jag kunde gå in helt i mig själv och koncentrera mig på andningen och att slappna av.

Jag måste få bäckenbotten bedövningen! Lova! sa jag.
Hon lovade att hon skulle skynda sig så mycket hon kunde och försöka sätta bedövningen. Jag hör hur hon står och prasslar med förpackningar och grejer.
VARFÖR TAR DET SÅDAN TID FÖÖÖÖÖÖÖÖR?!
Jag hade krystvärkar under tiden.
-Emelie jag skyndar mig så mycket jag kan!
När hon skulle sätta bäckenbotten bedövningen, som sätts på insidan i underlivet så var det egentligen försent. Bebisen hade kommit så pass långt ner att hon blockerade punkten där bedövningen ska sättas. Det kände jag ju. Jag manade på barnmorskan att hon måste lova att jag får bedövningen och att jag verkligen inte vill föda utan någon bedövning alls.
Så hon pressade upp bebisens huvud för att komma åt punkten, samtidigt som jag får krystvärk och pressar nedåt, så det vart lite.. inte stressat men, ja något åt det hållet. Jag fick i alla fall bedövningen. Sen var det bara att slappna av, lyssna och följa kroppen. Jag använde lustgasen mellan krystvärkarna. Sen tog det inte lång tid tills hon var ute!

Vårt andra lilla mirakel <3
förlossning 10568675_10152115103971534_1039881156_nmediamamman
Denna bild la vi ut på facebook och jag fick flera kommentarer om att jag såg så pigg o fräsch ut!

Det värsta med hela förlossningen som gjorde absolut ondast var när dom satte fast det där röret ovanpå handen som dom sprutar in medel i! FY FAN så jävla ont det gjorde! Hon måste ha satt den fel, för jag kunde inte röra handen normalt och verkligen inte stänga handen, den värkte konstant. Och så var det i flera dagar efter förlossningen också.

Från första värk tog den ca 1,5 timme tills hon var ute. När Alfons föddes tog det 23 timmar från första värk tills han var ute. Jag är super nöjd med båda mina förlossningar och jag är jätte stolt över att jag kunnat vara så lugn, samlad och avslappnad.

10559327_10152115102371534_1238932265_n
Stolt pappa får sätta upp en nål på tavlan!

10563391_10152115100636534_1692728726_n
Här är hon ca 20 timmar gammal <3

10569151_10152115101421534_189975718_n
Mina hjärtan

Dagen efter, på måndagskvällen åkte vi hem. Vi kände oss redo och vi saknade Alfons!
Så min pappa och Alfons kom och hämtade oss på BB avdelningen.
DSC_0525
Här kommer Alfons springandes emot mig och ropar Mamma! Och gav mig en stor kram och frågade efter bebis.

DSC_0534
Första mötet med storebror och morfar

 

DSC_0530
Första mötet med storebror

Babynest som är extra genomtänkt!

9 juli, 2014

Igår fick jag något till bebis hemskickat till mig, något som jag inte hade till Alfons men som jag tänkt på att jag saknat!
Det är ett babynest jag pratar om! Så himla glad vart jag, det var så fint och välgjort!
Jag fick själv välja tyg, så jag valde svart med vita stjärnor till mitt babynest. Dels för att jag gillar stjärnor och för att den kommer passa bra i vagnen.
Detta babynest kommer ifrån Emmies Babynest.
babynest
Hennes babynest är jag övertygad om är det bästa hemmasydda babynestet för din bebis!
Hon har tänkt på många faktorer när hon designat sina nest. Det är tjocka välfyllda kanter så att bebisen ska ligga trångt och mysigt och känna igen sig från magen. Samt att de tjocka och välfyllda kanterna hindrar bebisen från att rulla ur sitt babynest om man har det i soffan till exempel.
 babynest

Och som ni ser så är kanten lite lägre på babynestet upp till där bebisen ska ligga med huvudet. Och det finns en bra anledning till det, som inte jag visste om förs Emmie berättade det för mig:
– Babynestens kanter är något lägre vid huvudändan, det är för att små bebisar har svårt att göra sig av med värmen första året och ska aldrig ligga tätt med huvudet mot något vare sig det är ren bomull eller en vägg. Då kanten på mina babynest är lägre just vid huvudändan så får huvudet fritt att göra sig av med värmen! Detta påverkar inte säkerheten ett babynest kanter ger då de är enbart några centimeter lägre en dm vid huvudändan, tillräckligt för att fontanellen ska få fritt flöde, berättar Emmie.
babynest

Emmie´s babynest sticker dessutom ut med att dom är sydda med ett annat tyg på insidan av nestet, nämligen av mjukt och gosigt filt tyg. Många syr med bomullstyg, samma tyg på insida och utsida utav nestet. Men det är inget som Emmie rekommenderar till småbarns ömtåliga hudar! Men om man gärna vill ha det så går det bra att få det om man meddelar Emmie vid beställning.
babynest
Gissa om jag längtar tills jag har en bebis att provligga detta fina babynest med?
Om du vill veta mer om vad som gör att Emmies babynest sticker ut från andra så hittar du mer info om det HÄR.

Följ henne gärna på instagram för att se fler fina babynest och inspireras! Hon heter emmiesbabynest på instagram.

 

Tillväxtultraljudet

9 juli, 2014

Idag har jag varit in på fostermedicinska avdelningen och gjort ett tillväxtultraljud utav bebisen.
Är i vecka 37+6 idag.  Under tillväxtultraljudet fick hon det till att bebisen väger 3,5kg idag.  Men dom har en felmarginal på 10% ungefär så bebisen kan lika bra väga 3,2kg som den lika bra kan väga 3,8 kg idag.
Efter att jag vet tillväxtultraljudet s beräkningar så räknar jag med att bebisen väger 3,8kg ungefär, och det är för att Alfons vägde 3,8 kg i den här graviditetsveckan. Han föddes ju i vecka 37+3. Så nu känns det som att jag har gått över tiden med 3 dagar redan fast jag inte har gjort det egentligen, haha.
Jag vart även undersökt och det visade sig att jag är öppen 2,5 cm redan. Så jag hoppas att förlossningen drar igång snart!
Så här ser magen ut nu i vecka 38.
tillväxtultraljudet tillväxtultraljudet

Högt blodsocker bara sådär

6 juni, 2014

Gravid i vecka 33 nu. Tiden går fort. Men det säger jag varje gång 😉
I måndags var vi på kontroll hos barnmorskan och mitt blodsocker hade verkligen skjutit i höjd!
Från 4,8 som jag brukar ligga på till 9,1! 8,8 är maxgränsen. Jag har inte ändrat kost eller så, blodsockret har bara skjutit i höjd ändå!
Jag fick komma tillbaka tidigt dagen efter och göra en glukosbelastning. Och då får man dricka något så smarrigt som en sådan här flaska! Det var så jädra sött att det brände och sved bak i halsen på mig som inte är van med sött heller.

blodsocker
Efter att ha druckit denna lyxdricka fick jag sitta i soffan i väntrummet i 2 timmar och sedan ta ett nytt test.
Då visade testet 9,6 och gränsen ligger på 10,0 efter att man druckit den där lyxdrickan. Så vi skulle avvakta till nästa kontroll den 17 juni och se vad mitt blodsocker låg på då. Jag tycker det är sjukt orättvist att jag fått så himla högt blodsocker bara sådär!
Jag fuskar inte och äter en massa godis, glass, dricker ingen juice eller läsk osv. Äter bra mat. Så nu känns det som att jag kan spola tillbaka tiden och bara moffla och trycka i mig godsaker i stället för jag får ju ändå högt blodsocker i slutändan!
Och det ruttna är att jag känner mig mycket sämre. Får som attacker då jag känner mig svag och skakis i kroppen samtidigt som kroppen känns tung och bara vill segna ner. Känns lite som jag ska svimma ibland.

Här är magbilder från vecka 33. Sf måttet ( hur hög livmodern är) var på 30 cm. Vågen visar +5,2 kg.
10303810_10152034819391534_3604230171583991111_n

Föda – Risk för att det sker på annan ort

20 maj, 2014

Idag vart jag intervjuad utav SVT om att sjukhuset där jag ska föda barn i juli har en himla stor brist på barnmorskor så att många kvinnor som ska föda kommer att bli skickade till andra sjukhus när det är dags för att föda.
Det är något som jag tycker känns jobbigt faktiskt! Just för att jag har min förlossningsrädsla i bagaget. Fast jag har egentligen ingenting att vara rädd för eftersom att jag hade en sådan guld förlossning med Alfons.
Men jag känner ändå en oro den här gången, så därför går jag på aurorasamtal även denna graviditet. Därför skulle det kännas extra jobbigt att behöva åka till ett främmande sjukhus med personal som inte träffat mig och inte vet någonting om min rädsla eller så.
Så jag vill absolut föda där jag känner mig hemma och mer trygg! Här är en bild från idag på reportern 🙂 Super trevlig tjej!
föda

Här är jag från tvn 😉
föda