Cecilia Andrén – Buktaleri, det där vill jag lära mig någon gång i livet!

13 maj, 2014

Namn: Cecilia ”Zillah” Andrén
Ålder: 25 år
Bor: Bromma i Stockholm
Familj: Pojkvännen William och hunden Tosca
Hemsida: www.zillah.se
Kloka ord du försöker leva efter: LE!

buktaleri

Jag träffade Cecilia Andrén, som går under artistnamnet Zillah, och schimpansen Totte efter deras föreställning på stadsteatern i Uppsala. Jag stod och tittade på medan hon skrev autografer till alla barnen och det slog mig vilken glädje hon och Totte sprider till barnen! Och inte bara till barnen, det glittrade även i ögonen hos mor och farföräldrar när Cecilia skojade till det med dom. Efter att den stora skaran med unga fans skingrats så satte vi oss ner vid ett bord och började prata om hur det hela började för henne.
-Det började med en bok som jag fick av min farmor när jag var sex eller sju år och genom den fick jag veta att buktaleri fanns. Jag tyckte att det verkade häftigt och tänkte att det där vill jag lära mig någongång i livet! Sen tänkte jag på det till och från fram tills jag var 12 år ungefär och då började jag söka runt på internet och hittade en kurs i buktaleri i Västerås. Och den kursen gick jag på i två lördagar och fick prova på hur det funkade.
Hur rullade det på efter det?
– Efter kursen så fick jag lite verktyg och så för att kunna träna hemma men det tog ju många år innan det blev någonting utav det. Så det var förs när jag var 17 som jag började uppträda lite på barnkalas för släktingar och vänners barn. Men annars så var Talang det första stora som jag gjorde och det är 7 år sen nu. Och efter det så har det bara rullat på!

När skaffade du Totte?
-Jag har haft Totte sen jag var 12 år, efter att jag gick den där kursen jag pratade om tidigare. Jag var med familjen i London och då var jag på världens störtsta leksaksaffär där, Hamleys, och jag tänkte att dom borde ha något som jag kan använda så länge. Men då var en apa den enda dom hade som man kunde stoppa in handen i, så då tänkte jag att jag skulle ha honom tills jag hittade något bättre. Men det gjorde jag aldrig så Totte har hängt med sedan dess!
Och hans personlighet, den har du du hittat på genom åren?
– Ja den har vuxit fram genom åren. När jag uppträde på barnkalas så ställde barnen frågor om honom och jag vart tvungen att hitta på grejer. Så nu vet jag det mesta om honom så det kommer väldigt spontant, utan att jag behöver tänka när han svarar på någons fråga.
buktaleri
Men hur känns det för dig när du buktalar med Totte egentligen? Är det som att prata med någon annan, som att ha en dialog eller känns det som att du står där och pratar med dig själv?
-Det där är så svårt att förklara! Men det är lite så att jag tänker att det inte är jag som säger det, jag brukar komma på mig själv att tänka ”oj vad roligt det Totte sa!” Vilket kanske låter konstigt men samtidigt så är det lite så, att vi är två separata, det känns inte som att det är jag som gör det.  Samtidigt som det faktiskt är det! För jag har svårt att tänka mig att jag faktiskt står på scenen alldeless själv, det skulle kännas mycket mera läskig, fast det är de jag gör! Det är någon slags trygghet att ha Totte.

Hur har det varit med att stå på scenen för dig? Vissa har ju scenskräck som dom måste brottas med.
-Jag har alltid stått på scenen kan man säga och jag har gillat att stå på scenen. Jag har varit lite blyg privat bland folk så scenen har varit det bästa egentligen för att kunna släppa loss och göra det man vill. Sen är jag alltid nervös när jag ska upp på scenen! Och om jag inte är nervös så tänker jag ”NEJ jag är inte nervös! Nu kommer det gå dåligt.” För jag behöver den där nervositeten för att skärpa mig. Fast jag har hållt på i 7 år så tänker jag alltid att ”Shit kommer jag klara det den här gången också? Den här gången kommer det inte gå, kommer jag verkligen ihåg hur man gör?!” Konstigt nog så tänker jag lite så, men jag tror som sagt att det är bra för då skärper jag mig!

Lägger du tid på att träna på buktaleriet? Jag tänker att om man håller på med dans så har man ju någon lektion i veckan tillexempel.
-Nej det gör jag inte, inte just på buktaleriet. Men däremot så tränar jag på nya grejer, det är mer manus jag tränar än själva tekniken, jag håller igång hela tiden så då behövs inte det riktigt.
Men jag kan känna att om jag har haft semester ett tag så är jag lite mera ringrostig. Det är lite som att cykla, kan man det så kan man det. Men sen så är det så mycket mer än bara just buktaleriet tycker jag!
Hur menar du då?
-Det är jätte viktigt att manuset är roligt, annars är det inget kul för publiken att titta så länge.
Fast det är det svåraste och jobbigaste  också tycker jag! För att det materialet som jag använder mig av har blivit bra längst vägen och jag vet att det funkar. Så ska man byta ut det mot något nytt och osäkert, det tycker jag kan kännas jobbigt! För man vill ju att det alltid ska vara bra det som man gör. Så det är utmaningen för mig, att hitta på nytt och att det ska vara roligt!

Hur lång tid av övande tog det innan du själv började tycka att ditt buktaleri såg bra ut och att det kändes bekvämt?
– Ja jag började när jag var 12, men sen höll jag ju inte på varje dag ända tills jag var 17 år, utan det gick ju i perioder. Men det tog väl tills jag var 16-17 år innan jag kände att jag kunde uppträda med det, så det var ganska många år. Men jag hade aldrig som tanke att det skulle bli så här stort egentligen, utan jag ville kunna det för att det var en häftig grej.

Har du något speciellt minne från någon föreställning som inte har blivit riktigt som det var tänkt?

-Jag  har inte gjort bort mig på det sättet att jag börjat pratat med Tottes röst fast jag har rört på munnen. Jag har faktiskt ramlat en gång när jag skulle gå upp på scenen! Jag snubblade i trappan när alla satt i publiken och kollade på och det blödde längst med benet hela föreställningen, så det var lite pinsamt. Det sköna då med att jag har Totte är ju att han alltid kan skämta bort det liksom, så det löser sig alltid, det är inte så blodigt allvar som om jag skulle stå där och sjunga själv eller så tycker jag.
buktaleri

Du vann tv programmet Talang 2007 som sändes i Tv4. Då gick du fortfarande i gymnasiet, hur har det varit att få ihop studier med turnerandet?
-Det var ganska svårt, jag hade ett år kvar. Men samtidigt så är sommaren det stora då det händer mest, och då var jag ändå ledig från skolan. Och sen så är det mest helger. Så det gick väldigt bra ändå men det var tufft, det var ju bara ett år så det gick bra! Det var aldrig någon tanke på att jag tänkte hoppa av skolan, jag ville verkligen gå klart.

Jag läste att du har medverkat och även vunnit i din kategori under en tävling i Hollywood, World championship of performing arts, berätta hur det var!
– Dom ringde och skulle sätta ihop och skicka ett svenskt lag som skulle tävla i Hollywood. Det var lite som Talang fast det kom folk ifrån hela världen! Man tävlade under en hel vecka och det var final sista dagen, det var speciellt, väldigt roligt och häftigt att det var folk från hela världen! Och då fick jag göra buktaleri på engelska.
Och hur var det, var det en stor omställning?
– ja alltså jag är ju inte lika bra på engelska som jag är på svenska så att det var svårt, men annars så funkade det bra och det verkade gå hem hos publiken. Men det är svårare att improvisera på engelska när man inte har alla ord som man vill säga, men det var jätte häftigt!

Du och Totte har ju gjort mycket annat än att uppträda på en scen, berätta lite och vad som har varit roligast?
– Vi har haft ett program på Tv4, fyra säsonger gjorde vi. Det är en talkshow för barn med artister och gäster. Och det var väldigt häftigt! Sen jag var 14-15 år har jag varit intresserad utav TV branschen, jag ville gärna jobba i bakgrunden, som projektledare eller något liknande. Så i all planering så försökte jag vara med i alla led och hjälpa till. Sen älskar jag att sjunga och vi har spelat in två CD skivor så det har också varit väldigt kul att få göra egna skivor, också en dröm som jag haft!
Jag håller på och dubbar lite också, teckande serier, och det har jag hållt på med i ett år ca.
buktaleri
(
Bild från www.zillah.se)

Har du några nybörjar tips till dom som vill eller precis har börjat med buktaleri?
-Det gäller att hitta knepet. Sitt framför spegeln och trixa tills du hittar något som funkar för dig!
Man får testa sig fram!

Och jag måste få fråga, jag kom faktiskt att tänka på det här när jag satt och åt frukost i morse!
När du kommer hem, vad gör du med totte då? Sitter han någonstans eller kastar du in han i garderoben?

-Haha ja ungefär! När vi är klara här så lägger jag ner honom i en väska och sen tänker jag inte mer på honom och när jag kommer hem ställer jag in den i garderoben. Det här är ju inte mer än mitt jobb, det är inte så att jag sitter hemma i soffan och frågar Totte vad vi ska se på tv ikväll, haha. Så jag är ganska normal annars fast man inte kan tro det, haha!

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

18 − sexton =