Björnen jagade mig samtidigt som jag ringde familjen

13 november, 2015

Jag har varit så jäkla blödig de senaste dagarna, alltså inte ur fiffin utan ur.. hjärtat? Här om dagen gick jag på en liten promenad med Ines i vagnen för att hon skulle sova vid lunch. Det har funnits en björn här i krokarna som lufsat omkring. Jag började då tänka på att jag var ut och joggade och att bjön-fan började jaga mig. Så att jag ringde hem till Krille och skrek och grät att jag var jagad av en björn och att jag älskade honom och barnen.
Sen for fantasin vidare till att jag ringde en annan vän som hade bil så hon skulle kunna komma och försöka rädda mig medan jag koncentrerade mig på att orka springa ifrån denna björn rackare som ville mumsa på mig.
Sen slutade det med att krille var i telefonen och hörde mig skrika att björnen tuggade på mig och när min vän kom i bilen så såg hon hur björnen stod och tuggade på mig. Och jag gick där på gatan med denna sjuka lilla film i mitt huvud och började nästa gråta för det kändes så himla himla hemskt!! Ja så där gick jag med tårar i ögonen och en klump i halsen av gråt, haha! Varför i hela helskotta jag gick omkring och tänkte på detta vet jag inte. Störd i huvudet antagligen.

Och jag såg en av tiggarna inne på Mc Donalds som satt och ammade sin bebis. Ines ammade också. Sen tittade hon på dom och vinkade och pratade och så vidare. Sen såg jag hur tiggaren gick till stationen där en ska slänga sitt skräp. Hon tog rester från folks brickor. Så himlans sorgligt tycker jag och höll på att börja gråta igen.
Fattar inte varför jag är så här känslig nu! Okej jag brukar vara blödig. Men inte så här.

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

arton − 2 =